Bali

Som vi säger i Sverige: Efter regn kommer solsken, finns ett liknande här i Taipei. Nämnligen efter midterms kommer Bali.
Tillsammans med våra mycket sympatiska vänner som vi läser en del gemensamma kurser med, de spanska ryttarna David, Maria, Ignati och Janina, åkte jag på en välförkänt semester till Bali, för att fylla på batterierna, slappa och njuta av sol! Kunde sannerligen behövas efter midterms test i Fashion Technology och Supply Chain Management.
Mina vapendragare Viktor och Elias stannade hemma. Kanske för att "LAN:a", eller bara umgås på tu man hand.
Efter att korsat ekvatorn landade vi efter 5 timmar i Denpansar på Bali. Värmen och fukten tog i alla fall mig med viss storm, och jag kände sannerligen att mina mörka bomullchinos var något överflödiga.

Spanjorerna hade koll på saker och ting då deras vänner varit här en längre tid förra sommaren. Taxi tog vi till boendet som var riktigt riktigt bra och kanonfräscht! Härlig pool, rum med AC, 5 minuter till stranden, banana-pancake till frukost, palmer och blomster och geckoödlor i mängder. Dock ingen Heteroscodra maculata syntes till vilket kanske var tur. Eller vad säger du Johanna?
Vi besökte Uluwatu där vi badade bland fantastiska klippformationer och beskådade surfare med skills som inte var av denna värld. Åt och drack uppe på en terass medans solen drunknade i havet. Tempel med närgångna och fingerfärdiga apor som fritt sprang omkring, tvingade oss att gömma klockor, smycken och kameror...
Vi åkte till Ubud för att beskåda "art-market" med konst, saronger, leksaker, instrument i mängder. Tror samtliga av oss köpte något som trevligt minne. Efter det blev det en tur till en risodling där vi satt i en liten hydda och åt vårrullar och drack iste med en underbar utsikt över dalen med odlingens "våningar". Tänk er solen som lyser, en lätt vindpust som får vindspelet att låta, en sipp av det iskalla isteet, lugnet och stillheten... mmmmm som mumma för själen...
Än en gång fick vi stifta bekantskapen med våra närmsta vänner, aporna, när vi åkte till monkey forrest och gick i de närmsta vi kom djungel-mässiga förhållande.

Surfing ägnade vi oss självklart åt (jag försökte, David e duktig...) då man är på Bali. Lyckades ett antal gånger men har mycket kvar att lära men också mycket kvar att ge...
Spanjorerna är härliga i sitt sätt med lite mañana mañana-mentalitet och inte så mycket snack och tveksamheter utan mer direkta. Väldigt patriotiska och Katalonien är deras borg. Många långa nattliga diskussioner i ämnet blandat med likheter/olikheter våra länder emellan.

Naturligtvis avhandlades ämnet Messi vs Ibrahimovic då samtliga spanjorer pluggar och är bosatta i Barcelona. Vi kom fram till en kompromiss och sa att de båda är lika bra.
Så vår resa, torsdag till tisdag var alldeles lagom, men visst hade vi kunnat stanna ett par dagar till. Vi bestämde att snarast åka till Taiwans eget Hawaii (Penghu-öarna) som är ett par öar mellan Kina och Taiwan, vilka ska vara fantastiskt vackra och vågor att fortsätta min surfingbana på.

Mattävling - #1

Ett nytt moment införs på bloggen!

Bampara! Vi har en vinnare: Klara. Kika i din brevlåda snart - ett vykort är på väg.

Rätt svar var: Grodfot. Alla ni som låg och vred er i er anletes svett och hade svaret på tungan. Frukta icke, det kommer fler möjligheter!

Ledtråd inlagd i inlägget. Var inte blyga att posta förslag - Taiwanesen äter det mesta så svaret kan inte bli helt fel.

Ledtråd: Finnes i sydeuropiskt land, men det är varken escargots eller foie gras.

Gissa maten - reglerna är enkla. Vi postar en bild på en maträtt, ni gissar vad det är i kommentarfältet nedanför. Den som gissar rätt får ett dedikerat vykort tillägnat sig vilket bör komma på posten inom två veckor efter ett korrekt utfärdat svar. Adress och eventuella vyönskemål tas antingen i kommentarfältet eller via mail.

Första frågan: Vilken del av vilket djur är det som är beläget närmst mina pinnar?

Ev. Vinstskatt betalas av vinnaren

Mahjonginlärning

Söndagen var Mahjongdagen. Vi skulle lära oss att spela detta klassiska spel, något som alla Taiwaneser kan, men inte alla bemästrar. Det gäller att ha tålamod och vara uppmärksam. Till skillnad från de västerländska datorspelsvarianterna så är detta ingenting som man drar igenom en trött måndagskväll. Ett spel tar mellan 8a och 12 timmar - om man spelar färdigt. Vi spelade inte färdigt utan nöjde oss med 4 timmar ungefär. Spelandet ägde rum med Karen, en tjej som var utbytesstudent i borås och med Gina samt deras klasskompisar.

Ni som spelat Mahjong datorledes kommer känna igen brickorna - och till viss del ihopparningsmomentet men förutom detta är ingenting likt. Att förklara hur detta spelas skulle nog ta en eftermiddag via detta media utan kika HÄR för närmare information:

Spelplanen sett från min vy

Ett mycket viktigt moment är attityd. Det gäller att ha en viss attityd när man spelar. I mitten är den så kallade "källan" med delar av den från början skyddande "muren" runt om. Angående attityd så kan man inte bara kasta in "stenarna" (rektanglarna med olika tecken på) uddlöst, utan det måste vara relaterat till hur man känner inför aktuell sten. Spännande.

Efter våra fyra timmars spel och fem rundor avklarade, av 16 totalt, bestämde vi oss för att det var nog för idag, att vi var hungriga och att vi således skulle äta. En lokalfiskrestaurang fick bli målet där alla möjliga sorters maträtter beställdes in i Taiwanesisk anda. Det där med tapas - hur spanskt är det egentligen...

Det kan aldrig bli för många matbilder.

Vårat sköna Mahjongspelargäng

Banciao FC

Ibland saknar vi svunna saker, människor och företeelser eller som i detta fall bollsporter. Något som vi däremot kan råda viss bot på. Vi köpte oss en fotboll och gick ner till den lokala parken för att visa the locals hur boll ska spelas!
(Elias kände sig dock "lite stel" och deltog inte)


"Okej, nu kör vi! Har du kameran laddad? säkert?! Blinka inte!"


En barnfamilj blir mycket imponerad av min klack-till-bröst kombo


Gustaf visar mer än gärna den så kallade Zlatan upptagningen men publiken är i detta fall svårflörtad

Pandajakt på TTRI

Man kan säga att blogginläggen är omvänt proportionerligt mot antalet aktiviteter vi gör. Desto mer saker vi gör - desto färre blogginlägg blir det av någon anledning. Jag tror att tidsaspekten har ett finger med i spelet.

I alla händelser så har vi gjort en del saker sedan senast och detta inlägg behandlar mycket kort ett besök på TTRI (Taiwan Textile Research Institute).

Den 10onde april hade ett besök till TTRI arrangerats. Det är en testanläggning för textilier, dit små och medelstora företag skickar prover för att få dessa kvalitetstestade.
Hela gruppen vi läser Fashion Fundamentals med var där, ungefär 70 stycken Taiwaneser vilket gjorde att mandarin var det självklara film och presentationsspråket. Så vi satt i ungefär 30 minuter och kikade på filmen som flöt förbi och försökte se om vi kunde urskilja orden vi kan: tack, är, student, billigt, dyr, check. Spännande att se ändå faktiskt, ackopanjerat med lite klassisk musik flög det runt bilder på textilier av mer teknisk karaktär.
Som alla textilinstitut vi besökt tidigare är alla mycket fashinerade av den här tekniska textilen - textil med olika egenskaper inbyggda. För det är det som är framtiden.
Det skapades en liten grupp med oss svenskar och lite taiwaneser som ville ha guidningen på engelska och vi gick till hissarna för att åka uppåt i byggnaden. Vår guide hade med sig en mycket spännande påse med små handukspandor som stack upp - ohh, vad kan det vara. Guiden var inte sen med att förklara att hon skulle ställa lite frågor och till allas förtjusning skulle det delas ut pandor till de som svarade rätt.

Jag låter nedanliggande bild tala för sig själv... (det är alltså min dator)


Vi fick en mycket bra guidning på allt från konduktiva textiltavlor vilka extraknäckte som element till Pantoneskalan vilken Viktor fattade starkt tycke för. Vidare fick vi se hur deras testinstrument ser ut och hur de fungerade samt hur de använder värmekameror för att registrera hur bra textilen isolerar.

Viktor myser med Pantoneskalan

Tseng, Shang-de (killen i den vita rocken) visar stolt upp sina mätinstrument.

Senare på kvällen var det dax för den svenska restaurangen och invigning av någon nyöppnad klubb! En mycket bra avslutning på en lärorik dag.

Mid-termtest

Lägenheten är strålande fräsch. Soporna är i en prydlig hög vid dörren och golvet är sopat, borden avtorkade. Det är inte bara det faktum att idag är hyresbetalardag och vår landlord kommer.

ohh- hon kom nu... och hon hade med sig cup cakes till oss. En sådan sötnos. Tog våra pengar, bjöd in oss till yi lan - där hon bor nu och sa att hon hade köpt bil så hon kunde köra runt och visa oss massa ställen där.

Men det är också städat eftersom idag är mid-termtestdag. Som alla vet är allting väldigt intressant innan en tenta, städning inkluderat.

Lyckönskningar tas gladeligen emot i kommentarfältet nedanför!

NHL-bataljen

"Det är ni som skall komma till mej"

- Gustaf, proklamerar hur NHL utmaningarna skall gå till nu när han har vunnit två matcher i rad.

Bättre sent än aldrig

För att markera och inte glömma bort att resan till Rui Feng inte enbart bestod utav en utan två dagar så kommer här en kort back-office-briefing om vad som egentligen hände denna dag två:

Gustaf hittade en ny kompis i väntan på tåget
kortvarig vänskap

Först en snabbis in på ett tehus i Japansk stil där en av Taiwans största artister: Jay, minsann har spelat in en musikvideo -vilket han verkar ha gjort på mer eller mindre alla platser i Taiwan. Jättemysigt ställe verkligen. Såklart beställde vi in alla hälsobringande teer de hade: mot magen, mot halsen, mot lungorna. Alltså inte mot det utan, för magen, för halsen och för lungorna - ni fattar. Lees schema var minutiöst planerat och det ante oss att vi senare således skulle bli försenade till tåget vi enligt planen skulle åka med.

Detta är fördelen med att inte ha schema, man kan inte bli försenad. Men som den gode reseplanerare Lee är sågs enbart fördelar med denna schemaförödelse och detta kastades snabbt om till följande:

• Tehus nära tågstationen, men ändå lite för långt bort.
• Tågresan a 10 min byttes ut mot 30 min till fots till:
  
• Jiu Fen - Varför korvätning stod inplanerat på denna destination förstod ingen och efter vissa protester blev det nudelsoppa istället. Enligt alla guidböcker skall man i Jiu Fen, förutom att beundra den lilla Taiwaneiska byn ägna sig åt ballongallonguppskjutning eller "lanterns" som de kallas. Man skriver önskningar på en ballong av ett tunnt pappersliknande material som är 2x1 meter ungefär, sätter ett ljus under, låter ballongen segla iväg uppåt och väntar på att önskningarna skall slå in. En väldigt traditionell Taiwanesiska ritual av vilken Jiu Fen är navet i.
  
• Den inplanerade tågresan från Jiu Fen mot Keelungs nattmarknad omredigerades till en annan nattmarknad i utkanten av Taipei där vi senare kunde ta MRTn hem. Victor vek dock av innan nattmarknaden på grund av trötthet men jag och Gustaf gjorde matstånden osäkra.
  

Det idylliska Jiu Fen

Ballonguppskjutning

Som en liten aptitretare på ett kommande matinlägg:
kycklingtass

Maat

Nu är vi på g att åka in mot staden och besöka en svensk restaurang faktiskt. Väldigt spännande. Tjejen jag pratade med för att boka bord kunde i alla fall säga "hej då" - det är alltid något!

Je t'aime... moi non plus

En fin liten vana undertecknad och Gustaf fått, ty Elias tål inte drycken, är att besöka ett mysigt litet kaffehus vid skolan efter lunch, innan lektion. Ägaren må ge sken av en viss sävlighet men liksom att boken ej bör dömas av omslaget vore det fatalt att tvivla på denne kaffe konnässörs förmågor bakom rosterimaskinen. Denna maskin är också det första vi ser när vi äntrar Black-bar Café. The Café Roaster som är namnet på vår oas. Priserna här är också minst sagt humana, i vilket fall för konsumenterna, en kopp svart eller med värmd mjölk kostar motsvarande 8,5 kr.

Medan vi sitter inne i lokalen bland Jane Birkin och stora säckar på golvet med kaffebönor börjar ett mycket kraftigt regn slå ner i plåttaket utanför.

Världen krymper och mysfaktorn ökar. Vi flyttar oss lite närmare varandra på bänken dricker ur det sista varma kaffet och rör oss in mot campusområdet för 3 timmar innovationmgmt med professor Antony.

Bland fiskmunnar och regnblöt asfalt.

Efter helgens sviter kände vi på söndagen att det var dax för en ordentlig frukost/middag. Victor och jag hade tidigare under veckan varit på en lokal fiskrestaurang a'la Taiwanesisk lantortsstandardsstuk. Mycket god fisk - för att vara fisk kan de inte misstas, hela kommer de in, med munen öppen och insjunkna ögon. Men sannerligen gott är det.

Vi tog med oss vår vän Taiwanesiska vän Gina som denna gång kunde översätta. Jag och Victor hade lite problem att göra oss förstådda förra gången eftersom vi i princip bara kan säga: kött, fisk, ja, tack, varsågod, nej och god natt på kinseiska. Så vi hade inte så mycket att välja på då, men nu fick vi tillgång till en helt ny värld!

Efter att Gustaf, av någon anledning, fått en synnerligen suspekt invit via ett kinesiskt ordspråk förmedlat av en Taiwanesisk söndagsalkoholist från bordet mitt emot började vi modigt beställa.

• 
  

Stekta nudlar

Vitlöksstekt sötpotatisblast

Vitlöksbrynt vitkål

Gudomliga räkor i en mustig sås


En helstekt okänd vit fisk

En helstekt okänd vit fisk i sötsur annanassås

En ångkokad okänd plattfisk med stor mun i god sås med ingefär

• 
  

Till detta självfallet ris i oändlig vrede och soja + wasabi, men även en äppelciderdrick som vi starkt fattade tycke för. Lite som avslagen herrljungacider, fast sötare. Perfekt för en söndagseftermiddag.

Den Taiwanesiska Cidern

En delikat söndagsbrunch

Vårt leksinne tittar fram

Kalaset gick på 340 TWD = 85SEK ungefär. Men vi har konsensus här om att vi kan ha blivit övertaxerade då fisken vi hade förra gången kostade 150 TWD, nu plötsligt kostade 300. Det regnade när vi gick hem för att spela NHL, Victor var av någon anledning dock fortfarande hungrig så de gyllende bågarna fick sig ett besök. Victor åt MacDonalds, vi tittade på Heroes. Regnet piskade utanför. Mysigt.

Kamerajakt!

Idag skall vi ut en snabbis i vårsolen och kika på lite kameror. Gustaf är het aspirant, Victor lite ljummen och min kära far har även han intresserat sig för de Taiwanesiska kameraalternativen. Så, vi får se vad vi kommer hem med.

Festfixeri

Igår kikade vi på lite lokaler att ha en Cheap Monday fest i tillsammans med en lokal CM-försäljare vid namn Joe. Vi kontaktade honom innan vi skulle till Hong Kong tidigare för att berätta om våra planer.

Detta resulterade i att vi har, om det går vår väg, bestämt att ha en fest någon gång i slutet maj/ början juni med Cheap Monday som centrum. Så vi spenderade eftermiddagen med att kika på en sjysst lokal att ha festen i. Inte för lite och inte för stor. Joe kände till ett gammalt industriområde som hade passat fint så det var där vi fördrev tiden med att kika runt. Vi hittade en lokal som förhoppningsvis är helt gjuten men dessvärre hade dom som visade runt oss inte med sig nyckeln dit utan när vi kom hem igen så kikade vi på nätet hur lokalen såg ut.

I sådan miljö är festen tänkt att äga rum

Hemma igen ja, då hade Joe sagt att han ville bjuda oss på middag, han äger en restaurang också, vilket vi mycket glatt tackade ja till. Soul Food heter restaurangen och har en fransk inrikting.

Klockan 6 när vi var tillbaka började vi med varsin öl och lite friterad ost samt pommes under tiden vi kikade på bilderna över lokalen och samtidigt styrde lite planer för festen. Detta följdes senare upp med förätter: esqargout i vitlökssmör, en svampsallad av sallad och olika svampar med bacon, bröd med oliver samt stekta räkor. Till detta lite mer öl och senare en flaska gott rödvin. Kvällen lunkade på och förrätterna följdes upp med en ljuvlig paella, en utmärkt biff, en pastagratäng samt en utomordentlig laxpasta. Delikat. Efterrättsvis fick vi in en banankaka, äppelpaj, båda bakade på plats och creme caramelle. Efter att vi konsumerat en andra flaska vin och druckit en liten brandy hämtade Joe stolt en flaska Ouzo, mycket svårt att få tag på i Taiwan deklarerade han stolt. Även den tog slut, och en mycket trevlig kväll var till enda vid 12-tiden ungefär. Taxi hem.

Festfixargänget

Norra-delen-av-Taiwan-utflykt

De senaste två dagarna har det varit ungefär så kallt så det hängt istappar från näsorna på oss och vi sett pingviner vid landsvägen... runt 13 grader passade Taiwan på att bjuda oss när vi skulle åka iväg på en liten utflykt. Tack.
Med en del för lite kläder på oss hade vår kompis Lee frågat om vi ville åka iväg för att se lite mer av norra delarna av Taiwan. Ohh, spännande, självklart ville vi det. Så i Onsdags packade vi den mest gjutna ryggsäcken ever - kånken - full för att sedan ge oss iväg tillsammans med Lee och två av hennes kompisar.
Lee är en mycket planerad person så de två kompisarna var bestyckade med var sitt exemplar av det två A4-sidor långa schemat vilket förtäljde vilka tider vi skulle åka var och vad vi skulle göra där. Utan att ange tiderna såg det ut så här:

• Ruifeng - Första anhalten eftersom tåget vi tagit från Taipei Main Station stannade här. Dock inmundigade vi enbart en lunch här, nudlar, från ett traditionellt Taiwanesiskt gatukök. Runt åtta kronor. Härifrån hade Lee ordnat så att en taxi kom och hämtade oss för att ta oss till det inbokade Bed & Breakfaststället. Tydligen ingick Taxin i avgiften för b&b-stället, smidigt!

• Jiou Fen - Bergsbyn där vårt övernattningsställe låg. Hit skulle vi bara för att lämna av packningen för att knalla iväg till bussen vilken skulle ta oss till:

• Jin Gua Shin - Jin betyder guld på mandarin. Detta var en gammal guldbrytarstad, känd för sitt rena guld. Man lade ner verksamheten för 20 år sedan ungefär men för 50 år sedan var det mest aktivit, precis efter att Taiwan Mining Company hade tagit över efter de tidigare japanerna som ockuperat Taiwan. Det var främst Guldmuseet som stod på agendan. Jättefint här verkligen, allting kretsade inte kring en byggnad med massa föremål i man skulle se, även om det såklart fanns en sådan, utan det mest intressanta var egentligen att se hur området såg ut, gå in i gruvschaktet. Spännande.
  

Hela gänget i schnygga hattar på väg in i gruvan

Självklart fanns det även ett hus med grejer man skulle se i.

Någon viskade att detta var: VÄRLDENS STÖRSTA GULDKLUMP

Värde efter lite snabb (ehh) huvudräkning: 6 milljoner ungefär

• Jin Gua Shin - Guldmuseet var avklarat, men det skulle finnas något mer... Ett hav som var speciellt eftersom det var et ställe där en grön och en blå färg möttes, lite av Taiwans skagen kom vi fram till att det måste vara. Och folk cyklar ju som tokar för att se vågor mötas, borde inte färger vara snäppet vassare? Dock, eftersom vi i detta läge knappt kunde känna våra fötter, fingrarna var trögstyrda och hjärnaktiviteten hade gått ner i dvala känndes det naturligt att hoppa över detta när vi fick nys om att det tog 40 minuter att gå över en bergskam, och inte 10 min i nedförsbacke. Så tillbaks till:
  
  
  Ett Japanskt tempel uppe på en platå ovanför gruvorna.
  

• Jiou Feng - Alltså staden där vårt B&B låg. På agendan stod vandring i den äldre delen av stand och sedan mat. Så vi vandrade runt mellan alla de Taiwanesiska specialliteterna.

Man skäms egentligen när man säger att man är från Sverige och börjar prata mat. För den naturliga från för hela Taiwanesiska befolkningen som är mycket intresserade av olika typer av mat är vilka maträtter vi har som är speciella för Sverige. Jahopp, bullar av kött och potatis. Jävligt spännande. För vad har vi för mat som vi kan kalla vår egen, om nu kriteriet även är att folk faktiskt äter den. Med andra ord går pitepalt och dylikt fetbort. Då är det enbart köttbullar och sill som kan kvalificera sig som svensk mat. Och vi som lovat att ha en Svensk middag, spännande - varsågod en bulle kött och njut nu ordentligt av knäckebrödet med sillen på. I Taiwan däremot har i princip varenda stad eller by en egen speciallitet. Antingen ett bakverk eller ett tillagningssätt på en måltid. De kör mycket med smårätter här som alla plockar av, med andra ord, tapas fast byt ut nachosarna med ost och oliverna mot kalla kycklingben och stekta dumplings. Vissa i sällskapet uppskattar detta mer än andra, Taiwaneserna undantagna då de älskar det.

• Jiou Feng -Det hade börjat dugga nu efter maten så det var upp till B&Bn för att spela lite kort, kika på utsikten och sedan sova. Det kändes som en mildare istid vid den här tidpunkten, som i filmen Ice Age precis innan det blir kallt på riktigt, fortfarande askallt men inte dödskallt. De har nämligen inte några värmeelement här, bara AC med kylförmåga. Vi spelade lite kort, de lärde oss några riktigt vassa korttrick och spel. Vi fick nudlar av värden, allting var så bra som det kan vara! Sedan var vi trötta och lade oss, en dag imorgon också!
  
  
  
  Victor filurar under täcket och Gustaf spelar svår.