torsdag 9 april 2009

Je t'aime... moi non plus

En fin liten vana undertecknad och Gustaf fått, ty Elias tål inte drycken, är att besöka ett mysigt litet kaffehus vid skolan efter lunch, innan lektion. Ägaren må ge sken av en viss sävlighet men liksom att boken ej bör dömas av omslaget vore det fatalt att tvivla på denne kaffe konnässörs förmågor bakom rosterimaskinen. Denna maskin är också det första vi ser när vi äntrar Black-bar Café. The Café Roaster som är namnet på vår oas. Priserna här är också minst sagt humana, i vilket fall för konsumenterna, en kopp svart eller med värmd mjölk kostar motsvarande 8,5 kr.



Medan vi sitter inne i lokalen bland Jane Birkin och stora säckar på golvet med kaffebönor börjar ett mycket kraftigt regn slå ner i plåttaket utanför.


Världen krymper och mysfaktorn ökar. Vi flyttar oss lite närmare varandra på bänken dricker ur det sista varma kaffet och rör oss in mot campusområdet för 3 timmar innovationmgmt med professor Antony.


2 kommentarer:

  1. Hej grabbs!!

    En undran - smakar kaffet som det gör här hemma??

    Fisken häromkvällen såg betydligt trevligare ut än kycklingfötterna.

    Här har det bakats påskkakor och gjorts nubbesallad inför helgen.

    Ha det!!

    Elias moster

    SvaraRadera
  2. Cafe americano smakar ungefär som vårt svenska patenterade bryggkaffe, dock lite mjukare i smaken. Inte den där huggande syran efter att kaffet stått på "keep warm" i ett par timmar. Du får övertyga Elias att våga prova så kan han förklara bättre säkert!

    SvaraRadera