Random

Efter förra inlägget där vår vakt Shadow omnämdes har vi fått många repliker om detta namn och eftersom det bara var ett skrap på ytan bjuder jag på mer. Många av våra vänner och taiwaneser vi träffar har riktigt härliga engelska namn, därbland: Valkyria, Mint, Pudding, Frog, Ikea(!!), Cherry och tillsist James Bond som senare bytte namn till mer seriösa Monkey.

Vädret är nu 30 grader och skinande sol så vi dansar regndanser inne i lägenheten för att med lite regn kunna spela lite NHL eller ett parti Heroes 3 via vårat lilla hemma LAN med gott samvete. I helgen hade vi planer på att åka till ett nöjesfält med vår vän Melody men tydligen får man inte vara över 190cm så vi får leta upp en annan aktivitet. Stranden är något som känns lockande. Just nu är klockan sådär tjugo i ett varpå jag och Gustaf ska gå genom den tropiska natten ner till vår supermarket och införskaffa lite efterlängtad proviant. Elias sover redan som ett barn på sin kammare.



Världens bästa spel 1997, och än idag!


Kan bli mer hoppande i vågor till helgen






Gustafs födelsedag, dock är det Elias som hittat världens största krabba

Shadow och Isåkning

En av de mer långsökta tankar är att åka skridskor i Taiwan. Men tydligen så finns det en ishall här. Ok, det kanske är tänkbart att det skall finnas en ishall här, det finns det ju skidbackar i Dubai. Men vad som är mindre troligt är hur jag hamnade där tillsammans med 14, för mig, okända taiwaneser vilka utgjorde Fu Jen Black Rollerskates. De är alltså en grupp som brukar åka rollerblades. Riktigt vad som är grejen med det förstår jag inte, om de gör det för att spela någon sport eller för att göra trix förstod jag inte då det var lite för avancerad kommunikation.

Men, varför hamnade jag då där, samt var befann sig Victor och Gustaf?

Jo, för att ta det från början: i vår lägenhet där vi bor behöver vi för att komma in på området passera en grind och en vakt. Vakten sitter i ett litet bås vid grinden (rödinringat), inte långt ifrån Panda/Snigel rutschkanan (T.H.).

Vi har två riktiga vakter och ett antal vikarier.

1. Den äldre vakten: han brukar vattna blommorna, sopa gatan, tvätta grinden, språkar med de bosatta här och borsta tänderna.
   
2. Den yngre vakten: ser lite allmänt lökig ut i sin träningsoverall och gör inte så mycket egentligen. Han pratar med folk som passerar men inte så mycket mer. Vår konversation brukade bestå av ett: Ni hao (god dag) eller ibland hello.
   

Men så en dag när vi hade varit iväg för att handla lös solen alldeles underbart och då jag avgett ett Ni hao till den yngre vakten hörde jag ett väldigt bekant ljud. Ett MSN-pip. Jag stannade till, tänkte att shit, honom hade det varit kul att känna lite. Så jag vek av in i hans lilla hydda och började försöka prata lite med honom. Inte mycket engelska här inte, men med hjälp av babelfish fick jag fram att han inte hade något engelskt namn men att han spelade en hejdundrans massa online-spel och där kallade sig för "Shadow". Han heter Shadow nu.

Jag och Shadow en tidig morgon

Så, med kontakten 虛幻影子(shadow) tillagd på MSN börjar den här historian. Någon dag efter att jag lagt till honom så säger han på babelfishengelska att han har en kompis som vill lära känna mej. Ok, spännande - en till läggs till i min MSN-lista, Ivesaya heter hon. Följande utspelar sig

小嗜*玉子*蛋*Ivesaya 所- I jusy wondering if you can skate or not.
Elias - ehh,, well, i could do an ollie before =) I skated like 6 years ago.

Jätteglad var jag att jag ändå kunde göra en ollie tidigare men kände att jag inte kunde dupera henne så konversationen fortsatte:

Elias -so ... no, I can't skate. Why?
小嗜*玉子*蛋*Ivesaya 所- i'll go ice skate with my club next monday

Eftersom jag spelat ishockey tidigare och saknar detta blev jag verkligen lycklig. Så vi bestämde var vi skulle ses och när. Spännande. Gustaf var på Bali och Victor skulle emellertid fixa med ett grupparbete så jag skulle bli ensam utan mina två andra musketörer. Spännande!

På den utsatta dagen begav jag mig mot vår mötesplats lite efter utsatt tid då bussen inte behagade att flyta på så smidigt som jag alltid räknar med att den skall göra men den aldrig gör. Väl framme stod Ivesaya och väntade på mig, klämde fram ett väldigt blygt hej och sa att vi skulle träffa lite annat folk från hennes skate-grupp: Fu Jen Black Rollerblades. Så, bakom ett hörn under en fläkt stod ett gäng killar. Bland annat fick jag hälsa på Frog samt James Bond, som senare bytte namn till A-pan. Efter en timmes bussfärd ungefär var vi framme. vid Taipei Arena. Med min smurblåa is-outfit beståendes av ett par, i plast, helgjutna skridskor med spännen och en hjälm av samma karaktär visade jag var skåpet skulle stå...

Sugar Plum Ferry

Tiden går så fort här, blir lite ikappbloggande:

För två veckor sedan ungefär var Jag och Victor inne i Taipei city för en konsert med post-rock bandet Sugar Plum Ferry, riktigt sjysst band faktiskt. Ej att förväxla med Borlängebandet Sugar Plum Fairy - Ferry för, emellertid, tankarna lite till M83 och Mogwai.

Oh, jag sökte lite på nätet nu också för att ge er ett smakprov på musiken, och då snubblade jag över denna bild tagen från bandets hemsida: (Klickar ni på den så förstoras den, försök hitta oss...)

Efter lite letande hittade jag följande klipp från kvällen...

Endagsutflykt

I veckan fick jag ett SMS av vår kompis Edward här i Taiwan, han var ledig på torsdagen och undrade om vi ville följa med och åka runt lite. Lite till norra kusten och lite till yangmingshan, ett naturreservat med en aktiv vulkan och en massa varma källor. Jag och Victor var inte sena med att tacka nej men Gustaf var skolbunden av ett midterm quiz.

Edward är musiker och hans familj bor i Australien men han själv är tillbaka i Taiwan för att utnyttja lite skivbolagskontakter han har och lansera sitt nya band Plur. Ett litet smakprov finns ovan. I alla händelser så plockade han upp oss i sin bil och vi åkte norrut på Taiwans guppiga vägar, efter cirka en halvtimme var vi framme vid ett ställe jag såklart redan glömt namnet på. Men fint var det! Denna dagen var det soligt som få men blåste ordentligt gjorde det också, så det blev inget bad idag. Men vattnet var väldigt behagligt och verkligen inbjudande

Gustafs favvobild från vår utflykt. Han förbannade sig själv över att han missade den här krabaten in action.

Så vi satt och snackade vid vattnet tills vi bestämde oss för att vi var hungriga och Edward visste precis vart vi skulle. Mat från havet stod på schemat. Så vi åkte en liten bit till med bilen och parkerade vid några skjul. Det fungerar så på havsnära restauranger här att de har tankar där djuren simmar runt i, man pekar, säger hur många, ägaren plockar upp dem, lägger fångsten i en plastpåse och går bort till köket.

Till lunch denna dagen blev det:

• ca 1.5 kilo räkor som var så färska att man kunde klämma på stjärten för att lossa hela skalet.
• en mycket fin hummer
• lite grönsaker
• en fisk som delades i två, en ångkokades och den ena delen gjordes det sashimi på.
  

Sammanfattningsvis: Delikat.

Efter maten var det fortsättning, mot någon annan surfstrand vilken även den jag glömt namnet på. En kortare paus där för en senare fortsättning mot naturreservatet yangmingshan. Förutom för sina varma källor är det tydligen känt för att det är så platt och är så fin natur. Det kunde vi inte heller missa!

Bali

Som vi säger i Sverige: Efter regn kommer solsken, finns ett liknande här i Taipei. Nämnligen efter midterms kommer Bali.
Tillsammans med våra mycket sympatiska vänner som vi läser en del gemensamma kurser med, de spanska ryttarna David, Maria, Ignati och Janina, åkte jag på en välförkänt semester till Bali, för att fylla på batterierna, slappa och njuta av sol! Kunde sannerligen behövas efter midterms test i Fashion Technology och Supply Chain Management.
Mina vapendragare Viktor och Elias stannade hemma. Kanske för att "LAN:a", eller bara umgås på tu man hand.
Efter att korsat ekvatorn landade vi efter 5 timmar i Denpansar på Bali. Värmen och fukten tog i alla fall mig med viss storm, och jag kände sannerligen att mina mörka bomullchinos var något överflödiga.

Spanjorerna hade koll på saker och ting då deras vänner varit här en längre tid förra sommaren. Taxi tog vi till boendet som var riktigt riktigt bra och kanonfräscht! Härlig pool, rum med AC, 5 minuter till stranden, banana-pancake till frukost, palmer och blomster och geckoödlor i mängder. Dock ingen Heteroscodra maculata syntes till vilket kanske var tur. Eller vad säger du Johanna?
Vi besökte Uluwatu där vi badade bland fantastiska klippformationer och beskådade surfare med skills som inte var av denna värld. Åt och drack uppe på en terass medans solen drunknade i havet. Tempel med närgångna och fingerfärdiga apor som fritt sprang omkring, tvingade oss att gömma klockor, smycken och kameror...
Vi åkte till Ubud för att beskåda "art-market" med konst, saronger, leksaker, instrument i mängder. Tror samtliga av oss köpte något som trevligt minne. Efter det blev det en tur till en risodling där vi satt i en liten hydda och åt vårrullar och drack iste med en underbar utsikt över dalen med odlingens "våningar". Tänk er solen som lyser, en lätt vindpust som får vindspelet att låta, en sipp av det iskalla isteet, lugnet och stillheten... mmmmm som mumma för själen...
Än en gång fick vi stifta bekantskapen med våra närmsta vänner, aporna, när vi åkte till monkey forrest och gick i de närmsta vi kom djungel-mässiga förhållande.

Surfing ägnade vi oss självklart åt (jag försökte, David e duktig...) då man är på Bali. Lyckades ett antal gånger men har mycket kvar att lära men också mycket kvar att ge...
Spanjorerna är härliga i sitt sätt med lite mañana mañana-mentalitet och inte så mycket snack och tveksamheter utan mer direkta. Väldigt patriotiska och Katalonien är deras borg. Många långa nattliga diskussioner i ämnet blandat med likheter/olikheter våra länder emellan.

Naturligtvis avhandlades ämnet Messi vs Ibrahimovic då samtliga spanjorer pluggar och är bosatta i Barcelona. Vi kom fram till en kompromiss och sa att de båda är lika bra.
Så vår resa, torsdag till tisdag var alldeles lagom, men visst hade vi kunnat stanna ett par dagar till. Vi bestämde att snarast åka till Taiwans eget Hawaii (Penghu-öarna) som är ett par öar mellan Kina och Taiwan, vilka ska vara fantastiskt vackra och vågor att fortsätta min surfingbana på.

Mattävling - #1

Ett nytt moment införs på bloggen!

Bampara! Vi har en vinnare: Klara. Kika i din brevlåda snart - ett vykort är på väg.

Rätt svar var: Grodfot. Alla ni som låg och vred er i er anletes svett och hade svaret på tungan. Frukta icke, det kommer fler möjligheter!

Ledtråd inlagd i inlägget. Var inte blyga att posta förslag - Taiwanesen äter det mesta så svaret kan inte bli helt fel.

Ledtråd: Finnes i sydeuropiskt land, men det är varken escargots eller foie gras.

Gissa maten - reglerna är enkla. Vi postar en bild på en maträtt, ni gissar vad det är i kommentarfältet nedanför. Den som gissar rätt får ett dedikerat vykort tillägnat sig vilket bör komma på posten inom två veckor efter ett korrekt utfärdat svar. Adress och eventuella vyönskemål tas antingen i kommentarfältet eller via mail.

Första frågan: Vilken del av vilket djur är det som är beläget närmst mina pinnar?

Ev. Vinstskatt betalas av vinnaren

Mahjonginlärning

Söndagen var Mahjongdagen. Vi skulle lära oss att spela detta klassiska spel, något som alla Taiwaneser kan, men inte alla bemästrar. Det gäller att ha tålamod och vara uppmärksam. Till skillnad från de västerländska datorspelsvarianterna så är detta ingenting som man drar igenom en trött måndagskväll. Ett spel tar mellan 8a och 12 timmar - om man spelar färdigt. Vi spelade inte färdigt utan nöjde oss med 4 timmar ungefär. Spelandet ägde rum med Karen, en tjej som var utbytesstudent i borås och med Gina samt deras klasskompisar.

Ni som spelat Mahjong datorledes kommer känna igen brickorna - och till viss del ihopparningsmomentet men förutom detta är ingenting likt. Att förklara hur detta spelas skulle nog ta en eftermiddag via detta media utan kika HÄR för närmare information:

Spelplanen sett från min vy

Ett mycket viktigt moment är attityd. Det gäller att ha en viss attityd när man spelar. I mitten är den så kallade "källan" med delar av den från början skyddande "muren" runt om. Angående attityd så kan man inte bara kasta in "stenarna" (rektanglarna med olika tecken på) uddlöst, utan det måste vara relaterat till hur man känner inför aktuell sten. Spännande.

Efter våra fyra timmars spel och fem rundor avklarade, av 16 totalt, bestämde vi oss för att det var nog för idag, att vi var hungriga och att vi således skulle äta. En lokalfiskrestaurang fick bli målet där alla möjliga sorters maträtter beställdes in i Taiwanesisk anda. Det där med tapas - hur spanskt är det egentligen...

Det kan aldrig bli för många matbilder.

Vårat sköna Mahjongspelargäng

Banciao FC

Ibland saknar vi svunna saker, människor och företeelser eller som i detta fall bollsporter. Något som vi däremot kan råda viss bot på. Vi köpte oss en fotboll och gick ner till den lokala parken för att visa the locals hur boll ska spelas!
(Elias kände sig dock "lite stel" och deltog inte)


"Okej, nu kör vi! Har du kameran laddad? säkert?! Blinka inte!"


En barnfamilj blir mycket imponerad av min klack-till-bröst kombo


Gustaf visar mer än gärna den så kallade Zlatan upptagningen men publiken är i detta fall svårflörtad

Pandajakt på TTRI

Man kan säga att blogginläggen är omvänt proportionerligt mot antalet aktiviteter vi gör. Desto mer saker vi gör - desto färre blogginlägg blir det av någon anledning. Jag tror att tidsaspekten har ett finger med i spelet.

I alla händelser så har vi gjort en del saker sedan senast och detta inlägg behandlar mycket kort ett besök på TTRI (Taiwan Textile Research Institute).

Den 10onde april hade ett besök till TTRI arrangerats. Det är en testanläggning för textilier, dit små och medelstora företag skickar prover för att få dessa kvalitetstestade.
Hela gruppen vi läser Fashion Fundamentals med var där, ungefär 70 stycken Taiwaneser vilket gjorde att mandarin var det självklara film och presentationsspråket. Så vi satt i ungefär 30 minuter och kikade på filmen som flöt förbi och försökte se om vi kunde urskilja orden vi kan: tack, är, student, billigt, dyr, check. Spännande att se ändå faktiskt, ackopanjerat med lite klassisk musik flög det runt bilder på textilier av mer teknisk karaktär.
Som alla textilinstitut vi besökt tidigare är alla mycket fashinerade av den här tekniska textilen - textil med olika egenskaper inbyggda. För det är det som är framtiden.
Det skapades en liten grupp med oss svenskar och lite taiwaneser som ville ha guidningen på engelska och vi gick till hissarna för att åka uppåt i byggnaden. Vår guide hade med sig en mycket spännande påse med små handukspandor som stack upp - ohh, vad kan det vara. Guiden var inte sen med att förklara att hon skulle ställa lite frågor och till allas förtjusning skulle det delas ut pandor till de som svarade rätt.

Jag låter nedanliggande bild tala för sig själv... (det är alltså min dator)


Vi fick en mycket bra guidning på allt från konduktiva textiltavlor vilka extraknäckte som element till Pantoneskalan vilken Viktor fattade starkt tycke för. Vidare fick vi se hur deras testinstrument ser ut och hur de fungerade samt hur de använder värmekameror för att registrera hur bra textilen isolerar.

Viktor myser med Pantoneskalan

Tseng, Shang-de (killen i den vita rocken) visar stolt upp sina mätinstrument.

Senare på kvällen var det dax för den svenska restaurangen och invigning av någon nyöppnad klubb! En mycket bra avslutning på en lärorik dag.

Mid-termtest

Lägenheten är strålande fräsch. Soporna är i en prydlig hög vid dörren och golvet är sopat, borden avtorkade. Det är inte bara det faktum att idag är hyresbetalardag och vår landlord kommer.

ohh- hon kom nu... och hon hade med sig cup cakes till oss. En sådan sötnos. Tog våra pengar, bjöd in oss till yi lan - där hon bor nu och sa att hon hade köpt bil så hon kunde köra runt och visa oss massa ställen där.

Men det är också städat eftersom idag är mid-termtestdag. Som alla vet är allting väldigt intressant innan en tenta, städning inkluderat.

Lyckönskningar tas gladeligen emot i kommentarfältet nedanför!

NHL-bataljen

"Det är ni som skall komma till mej"

- Gustaf, proklamerar hur NHL utmaningarna skall gå till nu när han har vunnit två matcher i rad.

Bättre sent än aldrig

För att markera och inte glömma bort att resan till Rui Feng inte enbart bestod utav en utan två dagar så kommer här en kort back-office-briefing om vad som egentligen hände denna dag två:

Gustaf hittade en ny kompis i väntan på tåget
kortvarig vänskap

Först en snabbis in på ett tehus i Japansk stil där en av Taiwans största artister: Jay, minsann har spelat in en musikvideo -vilket han verkar ha gjort på mer eller mindre alla platser i Taiwan. Jättemysigt ställe verkligen. Såklart beställde vi in alla hälsobringande teer de hade: mot magen, mot halsen, mot lungorna. Alltså inte mot det utan, för magen, för halsen och för lungorna - ni fattar. Lees schema var minutiöst planerat och det ante oss att vi senare således skulle bli försenade till tåget vi enligt planen skulle åka med.

Detta är fördelen med att inte ha schema, man kan inte bli försenad. Men som den gode reseplanerare Lee är sågs enbart fördelar med denna schemaförödelse och detta kastades snabbt om till följande:

• Tehus nära tågstationen, men ändå lite för långt bort.
• Tågresan a 10 min byttes ut mot 30 min till fots till:
  
• Jiu Fen - Varför korvätning stod inplanerat på denna destination förstod ingen och efter vissa protester blev det nudelsoppa istället. Enligt alla guidböcker skall man i Jiu Fen, förutom att beundra den lilla Taiwaneiska byn ägna sig åt ballongallonguppskjutning eller "lanterns" som de kallas. Man skriver önskningar på en ballong av ett tunnt pappersliknande material som är 2x1 meter ungefär, sätter ett ljus under, låter ballongen segla iväg uppåt och väntar på att önskningarna skall slå in. En väldigt traditionell Taiwanesiska ritual av vilken Jiu Fen är navet i.
  
• Den inplanerade tågresan från Jiu Fen mot Keelungs nattmarknad omredigerades till en annan nattmarknad i utkanten av Taipei där vi senare kunde ta MRTn hem. Victor vek dock av innan nattmarknaden på grund av trötthet men jag och Gustaf gjorde matstånden osäkra.
  

Det idylliska Jiu Fen

Ballonguppskjutning

Som en liten aptitretare på ett kommande matinlägg:
kycklingtass

Maat

Nu är vi på g att åka in mot staden och besöka en svensk restaurang faktiskt. Väldigt spännande. Tjejen jag pratade med för att boka bord kunde i alla fall säga "hej då" - det är alltid något!

Je t'aime... moi non plus

En fin liten vana undertecknad och Gustaf fått, ty Elias tål inte drycken, är att besöka ett mysigt litet kaffehus vid skolan efter lunch, innan lektion. Ägaren må ge sken av en viss sävlighet men liksom att boken ej bör dömas av omslaget vore det fatalt att tvivla på denne kaffe konnässörs förmågor bakom rosterimaskinen. Denna maskin är också det första vi ser när vi äntrar Black-bar Café. The Café Roaster som är namnet på vår oas. Priserna här är också minst sagt humana, i vilket fall för konsumenterna, en kopp svart eller med värmd mjölk kostar motsvarande 8,5 kr.

Medan vi sitter inne i lokalen bland Jane Birkin och stora säckar på golvet med kaffebönor börjar ett mycket kraftigt regn slå ner i plåttaket utanför.

Världen krymper och mysfaktorn ökar. Vi flyttar oss lite närmare varandra på bänken dricker ur det sista varma kaffet och rör oss in mot campusområdet för 3 timmar innovationmgmt med professor Antony.