Pandajakt

Vi gör lite utflykter nu och då här. Någonting som i princip alla Taiwaneser tycker om är pandor. De är som sill är för västkusten och alger är för östkusten. Alla pratar om dem och höjer dem till skyarna för att vara så himla mysgosiga nallebjörnar. Wow, det här måste vi undersöka - vad är det egentligen för mystik kring dessa djur. Vari ligger magin som gör att människor offentligt kan ha på sej mössor med pandaöron utan att visa ett uns till skam. Så, fredag var pandadag.

Då Victor var upptagen med annat satte sig jag och Gustaf på den bruna linjen mot Taipei Zoo med förväntningarna uppe i stratosfären.

Den bruna linjen var väldigt trevlig. Dels så är vagnarna mindre och lite mer gemytliga, ut över detta så går den mestadels ovan jord vilket gör att överblicken blir bättre om var man åker och hur man åker. Mycket trevligt. Väl framme vid ändstationen var det bara att följa folkströmmen, betala biljetten för vilken vi, efter att ha övertygat kinesen i biljettluckan om att vi var studenter, fick dega upp 30 NTs (8.50sek) och stiga på. Att dömma av områdeskartan var zoot närmast enormt för att ligga i så nära anslutning till staden. Sett som en rektangel var de vertikalt var det 1+ kilometer och horisontellt 600+ meter.

Som femåringar på Liseberg började vi springa, eh, nåja, mot pandaområdet. Vi passerade sockervaddsstånd i pandaform, matstånd i pandaform och pandamerchendisers i pandaform. Nu skulle pandorna få visa vad dom gick för!

Den ringlande Pandakön

Längst bak i pandakön ställde vi oss, tydligen var pandorna inne idag för det var ingen uppståndelse kring utehägnet. Fastän kön ringlade lång gick det förvånantsvärt snabbt frammåt. Det var här vi började ana oråd. Kön ringlade förbi lite "snälla var tyst" skyltar, folk skrek av förtjusning. ohh, spännande, spännande. Vi hade nu avancerat i kön; en ramp vilken ledde upp mot glasinhängnader stod vi på, runt en krök bara och pandorna skulle vara jämte oss, redo att fotoposa Marilyn Monroe blek av avundsjuka.

Ja! nu var vi framme... var är pandorna! ehh, var är pandorna... Ja, jag ser två livlösa degklumpar, men var är pandorna!
- Move on! hör vi, det är vakterna som är anställda för att få kön att ringla som tycker att jag och Gustaf är på tok för tröga. Men, hallå, sovande bortvända pandor kallar inte jag valuta för mina 8.50! Med svansen mellan benen, snuvade på konfekten och med blanka ögon lunkade vi vidare. Dom har ju i alla fall reptiler, Gustafs favvo, på zooet också.

Världens, kanske, tröttaste pandor.
1 bambuskott av 5 möjliga

Men bortsett från pandafadäsen var det ett mycket trevligt zoo, många olika djur från jordens alla hörn, inget för litet eller stort.

Vi hittade:

En kaxig apa

- Can I take one photo with you?
- No, no!
- Thank you!

En nöjd flodhäst

Så efter att vi vandrat igenom hela zoot vilket tog några timmar kom vi fram till terrariehuset.

Stängt.