Mahjonginlärning

Söndagen var Mahjongdagen. Vi skulle lära oss att spela detta klassiska spel, något som alla Taiwaneser kan, men inte alla bemästrar. Det gäller att ha tålamod och vara uppmärksam. Till skillnad från de västerländska datorspelsvarianterna så är detta ingenting som man drar igenom en trött måndagskväll. Ett spel tar mellan 8a och 12 timmar - om man spelar färdigt. Vi spelade inte färdigt utan nöjde oss med 4 timmar ungefär. Spelandet ägde rum med Karen, en tjej som var utbytesstudent i borås och med Gina samt deras klasskompisar.

Ni som spelat Mahjong datorledes kommer känna igen brickorna - och till viss del ihopparningsmomentet men förutom detta är ingenting likt. Att förklara hur detta spelas skulle nog ta en eftermiddag via detta media utan kika HÄR för närmare information:

Spelplanen sett från min vy

Ett mycket viktigt moment är attityd. Det gäller att ha en viss attityd när man spelar. I mitten är den så kallade "källan" med delar av den från början skyddande "muren" runt om. Angående attityd så kan man inte bara kasta in "stenarna" (rektanglarna med olika tecken på) uddlöst, utan det måste vara relaterat till hur man känner inför aktuell sten. Spännande.

Efter våra fyra timmars spel och fem rundor avklarade, av 16 totalt, bestämde vi oss för att det var nog för idag, att vi var hungriga och att vi således skulle äta. En lokalfiskrestaurang fick bli målet där alla möjliga sorters maträtter beställdes in i Taiwanesisk anda. Det där med tapas - hur spanskt är det egentligen...

Det kan aldrig bli för många matbilder.

Vårat sköna Mahjongspelargäng

Banciao FC

Ibland saknar vi svunna saker, människor och företeelser eller som i detta fall bollsporter. Något som vi däremot kan råda viss bot på. Vi köpte oss en fotboll och gick ner till den lokala parken för att visa the locals hur boll ska spelas!
(Elias kände sig dock "lite stel" och deltog inte)


"Okej, nu kör vi! Har du kameran laddad? säkert?! Blinka inte!"


En barnfamilj blir mycket imponerad av min klack-till-bröst kombo


Gustaf visar mer än gärna den så kallade Zlatan upptagningen men publiken är i detta fall svårflörtad

Pandajakt på TTRI

Man kan säga att blogginläggen är omvänt proportionerligt mot antalet aktiviteter vi gör. Desto mer saker vi gör - desto färre blogginlägg blir det av någon anledning. Jag tror att tidsaspekten har ett finger med i spelet.

I alla händelser så har vi gjort en del saker sedan senast och detta inlägg behandlar mycket kort ett besök på TTRI (Taiwan Textile Research Institute).

Den 10onde april hade ett besök till TTRI arrangerats. Det är en testanläggning för textilier, dit små och medelstora företag skickar prover för att få dessa kvalitetstestade.
Hela gruppen vi läser Fashion Fundamentals med var där, ungefär 70 stycken Taiwaneser vilket gjorde att mandarin var det självklara film och presentationsspråket. Så vi satt i ungefär 30 minuter och kikade på filmen som flöt förbi och försökte se om vi kunde urskilja orden vi kan: tack, är, student, billigt, dyr, check. Spännande att se ändå faktiskt, ackopanjerat med lite klassisk musik flög det runt bilder på textilier av mer teknisk karaktär.
Som alla textilinstitut vi besökt tidigare är alla mycket fashinerade av den här tekniska textilen - textil med olika egenskaper inbyggda. För det är det som är framtiden.
Det skapades en liten grupp med oss svenskar och lite taiwaneser som ville ha guidningen på engelska och vi gick till hissarna för att åka uppåt i byggnaden. Vår guide hade med sig en mycket spännande påse med små handukspandor som stack upp - ohh, vad kan det vara. Guiden var inte sen med att förklara att hon skulle ställa lite frågor och till allas förtjusning skulle det delas ut pandor till de som svarade rätt.

Jag låter nedanliggande bild tala för sig själv... (det är alltså min dator)


Vi fick en mycket bra guidning på allt från konduktiva textiltavlor vilka extraknäckte som element till Pantoneskalan vilken Viktor fattade starkt tycke för. Vidare fick vi se hur deras testinstrument ser ut och hur de fungerade samt hur de använder värmekameror för att registrera hur bra textilen isolerar.

Viktor myser med Pantoneskalan

Tseng, Shang-de (killen i den vita rocken) visar stolt upp sina mätinstrument.

Senare på kvällen var det dax för den svenska restaurangen och invigning av någon nyöppnad klubb! En mycket bra avslutning på en lärorik dag.

Mid-termtest

Lägenheten är strålande fräsch. Soporna är i en prydlig hög vid dörren och golvet är sopat, borden avtorkade. Det är inte bara det faktum att idag är hyresbetalardag och vår landlord kommer.

ohh- hon kom nu... och hon hade med sig cup cakes till oss. En sådan sötnos. Tog våra pengar, bjöd in oss till yi lan - där hon bor nu och sa att hon hade köpt bil så hon kunde köra runt och visa oss massa ställen där.

Men det är också städat eftersom idag är mid-termtestdag. Som alla vet är allting väldigt intressant innan en tenta, städning inkluderat.

Lyckönskningar tas gladeligen emot i kommentarfältet nedanför!

NHL-bataljen

"Det är ni som skall komma till mej"

- Gustaf, proklamerar hur NHL utmaningarna skall gå till nu när han har vunnit två matcher i rad.

Bättre sent än aldrig

För att markera och inte glömma bort att resan till Rui Feng inte enbart bestod utav en utan två dagar så kommer här en kort back-office-briefing om vad som egentligen hände denna dag två:

Gustaf hittade en ny kompis i väntan på tåget
kortvarig vänskap

Först en snabbis in på ett tehus i Japansk stil där en av Taiwans största artister: Jay, minsann har spelat in en musikvideo -vilket han verkar ha gjort på mer eller mindre alla platser i Taiwan. Jättemysigt ställe verkligen. Såklart beställde vi in alla hälsobringande teer de hade: mot magen, mot halsen, mot lungorna. Alltså inte mot det utan, för magen, för halsen och för lungorna - ni fattar. Lees schema var minutiöst planerat och det ante oss att vi senare således skulle bli försenade till tåget vi enligt planen skulle åka med.

Detta är fördelen med att inte ha schema, man kan inte bli försenad. Men som den gode reseplanerare Lee är sågs enbart fördelar med denna schemaförödelse och detta kastades snabbt om till följande:

• Tehus nära tågstationen, men ändå lite för långt bort.
• Tågresan a 10 min byttes ut mot 30 min till fots till:
  
• Jiu Fen - Varför korvätning stod inplanerat på denna destination förstod ingen och efter vissa protester blev det nudelsoppa istället. Enligt alla guidböcker skall man i Jiu Fen, förutom att beundra den lilla Taiwaneiska byn ägna sig åt ballongallonguppskjutning eller "lanterns" som de kallas. Man skriver önskningar på en ballong av ett tunnt pappersliknande material som är 2x1 meter ungefär, sätter ett ljus under, låter ballongen segla iväg uppåt och väntar på att önskningarna skall slå in. En väldigt traditionell Taiwanesiska ritual av vilken Jiu Fen är navet i.
  
• Den inplanerade tågresan från Jiu Fen mot Keelungs nattmarknad omredigerades till en annan nattmarknad i utkanten av Taipei där vi senare kunde ta MRTn hem. Victor vek dock av innan nattmarknaden på grund av trötthet men jag och Gustaf gjorde matstånden osäkra.
  

Det idylliska Jiu Fen

Ballonguppskjutning

Som en liten aptitretare på ett kommande matinlägg:
kycklingtass

Maat

Nu är vi på g att åka in mot staden och besöka en svensk restaurang faktiskt. Väldigt spännande. Tjejen jag pratade med för att boka bord kunde i alla fall säga "hej då" - det är alltid något!