En Taiwan maintenant

2009-06-06T14:55:00.000+08:00

Random

2009-05-13T00:05:00.004+08:00

Efter förra inlägget där vår vakt Shadow omnämdes har vi fått många repliker om detta namn och eftersom det bara var ett skrap på ytan bjuder jag på mer. Många av våra vänner och taiwaneser vi träffar har riktigt härliga engelska namn, därbland: Valkyria, Mint, Pudding, Frog, Ikea(!!), Cherry och tillsist James Bond som senare bytte namn till mer seriösa Monkey.

Vädret är nu 30 grader och skinande sol så vi dansar regndanser inne i lägenheten för att med lite regn kunna spela lite NHL eller ett parti Heroes 3 via vårat lilla hemma LAN med gott samvete. I helgen hade vi planer på att åka till ett nöjesfält med vår vän Melody men tydligen får man inte vara över 190cm så vi får leta upp en annan aktivitet. Stranden är något som känns lockande. Just nu är klockan sådär tjugo i ett varpå jag och Gustaf ska gå genom den tropiska natten ner till vår supermarket och införskaffa lite efterlängtad proviant. Elias sover redan som ett barn på sin kammare.

Världens bästa spel 1997, och än idag!

Kan bli mer hoppande i vågor till helgen

Gustafs födelsedag, dock är det Elias som hittat världens största krabba

Shadow och Isåkning

2009-05-04T12:25:00.014+08:00

En av de mer långsökta tankar är att åka skridskor i Taiwan. Men tydligen så finns det en ishall här. Ok, det kanske är tänkbart att det skall finnas en ishall här, det finns det ju skidbackar i Dubai. Men vad som är mindre troligt är hur jag hamnade där tillsammans med 14, för mig, okända taiwaneser vilka utgjorde Fu Jen Black Rollerskates. De är alltså en grupp som brukar åka rollerblades. Riktigt vad som är grejen med det förstår jag inte, om de gör det för att spela någon sport eller för att göra trix förstod jag inte då det var lite för avancerad kommunikation.

Men, varför hamnade jag då där, samt var befann sig Victor och Gustaf?

Jo, för att ta det från början: i vår lägenhet där vi bor behöver vi för att komma in på området passera en grind och en vakt. Vakten sitter i ett litet bås vid grinden (rödinringat), inte långt ifrån Panda/Snigel rutschkanan (T.H.).

Vi har två riktiga vakter och ett antal vikarier.

Den äldre vakten: han brukar vattna blommorna, sopa gatan, tvätta grinden, språkar med de bosatta här och borsta tänderna.
Den yngre vakten: ser lite allmänt lökig ut i sin träningsoverall och gör inte så mycket egentligen. Han pratar med folk som passerar men inte så mycket mer. Vår konversation brukade bestå av ett: Ni hao (god dag) eller ibland hello.

Men så en dag när vi hade varit iväg för att handla lös solen alldeles underbart och då jag avgett ett Ni hao till den yngre vakten hörde jag ett väldigt bekant ljud. Ett MSN-pip. Jag stannade till, tänkte att shit, honom hade det varit kul att känna lite. Så jag vek av in i hans lilla hydda och började försöka prata lite med honom. Inte mycket engelska här inte, men med hjälp av babelfish fick jag fram att han inte hade något engelskt namn men att han spelade en hejdundrans massa online-spel och där kallade sig för "Shadow". Han heter Shadow nu.

Jag och Shadow en tidig morgon

Så, med kontakten 虛幻影子(shadow) tillagd på MSN börjar den här historian. Någon dag efter att jag lagt till honom så säger han på babelfishengelska att han har en kompis som vill lära känna mej. Ok, spännande - en till läggs till i min MSN-lista, Ivesaya heter hon. Följande utspelar sig

小嗜*玉子*蛋*Ivesaya 所- I jusy wondering if you can skate or not.
Elias - ehh,, well, i could do an ollie before =) I skated like 6 years ago.

Jätteglad var jag att jag ändå kunde göra en ollie tidigare men kände att jag inte kunde dupera henne så konversationen fortsatte:

Elias -so ... no, I can't skate. Why?
小嗜*玉子*蛋*Ivesaya 所- i'll go ice skate with my club next monday

Eftersom jag spelat ishockey tidigare och saknar detta blev jag verkligen lycklig. Så vi bestämde var vi skulle ses och när. Spännande. Gustaf var på Bali och Victor skulle emellertid fixa med ett grupparbete så jag skulle bli ensam utan mina två andra musketörer. Spännande!

På den utsatta dagen begav jag mig mot vår mötesplats lite efter utsatt tid då bussen inte behagade att flyta på så smidigt som jag alltid räknar med att den skall göra men den aldrig gör. Väl framme stod Ivesaya och väntade på mig, klämde fram ett väldigt blygt hej och sa att vi skulle träffa lite annat folk från hennes skate-grupp: Fu Jen Black Rollerblades. Så, bakom ett hörn under en fläkt stod ett gäng killar. Bland annat fick jag hälsa på Frog samt James Bond, som senare bytte namn till A-pan. Efter en timmes bussfärd ungefär var vi framme. vid Taipei Arena. Med min smurblåa is-outfit beståendes av ett par, i plast, helgjutna skridskor med spännen och en hjälm av samma karaktär visade jag var skåpet skulle stå...

Sugar Plum Ferry

2009-05-03T18:56:00.016+08:00

Tiden går så fort här, blir lite ikappbloggande:

För två veckor sedan ungefär var Jag och Victor inne i Taipei city för en konsert med post-rock bandet Sugar Plum Ferry, riktigt sjysst band faktiskt. Ej att förväxla med Borlängebandet Sugar Plum Fairy - Ferry för, emellertid, tankarna lite till M83 och Mogwai.

Oh, jag sökte lite på nätet nu också för att ge er ett smakprov på musiken, och då snubblade jag över denna bild tagen från bandets hemsida: (Klickar ni på den så förstoras den, försök hitta oss...)

Efter lite letande hittade jag följande klipp från kvällen...

Endagsutflykt

2009-05-03T17:19:00.020+08:00

I veckan fick jag ett SMS av vår kompis Edward här i Taiwan, han var ledig på torsdagen och undrade om vi ville följa med och åka runt lite. Lite till norra kusten och lite till yangmingshan, ett naturreservat med en aktiv vulkan och en massa varma källor. Jag och Victor var inte sena med att tacka nej men Gustaf var skolbunden av ett midterm quiz.

Edward är musiker och hans familj bor i Australien men han själv är tillbaka i Taiwan för att utnyttja lite skivbolagskontakter han har och lansera sitt nya band Plur. Ett litet smakprov finns ovan. I alla händelser så plockade han upp oss i sin bil och vi åkte norrut på Taiwans guppiga vägar, efter cirka en halvtimme var vi framme vid ett ställe jag såklart redan glömt namnet på. Men fint var det! Denna dagen var det soligt som få men blåste ordentligt gjorde det också, så det blev inget bad idag. Men vattnet var väldigt behagligt och verkligen inbjudande

Gustafs favvobild från vår utflykt. Han förbannade sig själv över att han missade den här krabaten in action.

Så vi satt och snackade vid vattnet tills vi bestämde oss för att vi var hungriga och Edward visste precis vart vi skulle. Mat från havet stod på schemat. Så vi åkte en liten bit till med bilen och parkerade vid några skjul. Det fungerar så på havsnära restauranger här att de har tankar där djuren simmar runt i, man pekar, säger hur många, ägaren plockar upp dem, lägger fångsten i en plastpåse och går bort till köket.

Till lunch denna dagen blev det:

ca 1.5 kilo räkor som var så färska att man kunde klämma på stjärten för att lossa hela skalet.
en mycket fin hummer
lite grönsaker
en fisk som delades i två, en ångkokades och den ena delen gjordes det sashimi på.

Sammanfattningsvis: Delikat.

Efter maten var det fortsättning, mot någon annan surfstrand vilken även den jag glömt namnet på. En kortare paus där för en senare fortsättning mot naturreservatet yangmingshan. Förutom för sina varma källor är det tydligen känt för att det är så platt och är så fin natur. Det kunde vi inte heller missa!

2009-04-26T12:15:00.013+08:00

Bali

Som vi säger i Sverige: Efter regn kommer solsken, finns ett liknande här i Taipei. Nämnligen efter midterms kommer Bali.
Tillsammans med våra mycket sympatiska vänner som vi läser en del gemensamma kurser med, de spanska ryttarna David, Maria, Ignati och Janina, åkte jag på en välförkänt semester till Bali, för att fylla på batterierna, slappa och njuta av sol! Kunde sannerligen behövas efter midterms test i Fashion Technology och Supply Chain Management.
Mina vapendragare Viktor och Elias stannade hemma. Kanske för att "LAN:a", eller bara umgås på tu man hand.
Efter att korsat ekvatorn landade vi efter 5 timmar i Denpansar på Bali. Värmen och fukten tog i alla fall mig med viss storm, och jag kände sannerligen att mina mörka bomullchinos var något överflödiga.

Spanjorerna hade koll på saker och ting då deras vänner varit här en längre tid förra sommaren. Taxi tog vi till boendet som var riktigt riktigt bra och kanonfräscht! Härlig pool, rum med AC, 5 minuter till stranden, banana-pancake till frukost, palmer och blomster och geckoödlor i mängder. Dock ingen Heteroscodra maculata syntes till vilket kanske var tur. Eller vad säger du Johanna?
Vi besökte Uluwatu där vi badade bland fantastiska klippformationer och beskådade surfare med skills som inte var av denna värld. Åt och drack uppe på en terass medans solen drunknade i havet. Tempel med närgångna och fingerfärdiga apor som fritt sprang omkring, tvingade oss att gömma klockor, smycken och kameror...
Vi åkte till Ubud för att beskåda "art-market" med konst, saronger, leksaker, instrument i mängder. Tror samtliga av oss köpte något som trevligt minne. Efter det blev det en tur till en risodling där vi satt i en liten hydda och åt vårrullar och drack iste med en underbar utsikt över dalen med odlingens "våningar". Tänk er solen som lyser, en lätt vindpust som får vindspelet att låta, en sipp av det iskalla isteet, lugnet och stillheten... mmmmm som mumma för själen...
Än en gång fick vi stifta bekantskapen med våra närmsta vänner, aporna, när vi åkte till monkey forrest och gick i de närmsta vi kom djungel-mässiga förhållande.

Surfing ägnade vi oss självklart åt (jag försökte, David e duktig...) då man är på Bali. Lyckades ett antal gånger men har mycket kvar att lära men också mycket kvar att ge...
Spanjorerna är härliga i sitt sätt med lite mañana mañana-mentalitet och inte så mycket snack och tveksamheter utan mer direkta. Väldigt patriotiska och Katalonien är deras borg. Många långa nattliga diskussioner i ämnet blandat med likheter/olikheter våra länder emellan.

Naturligtvis avhandlades ämnet Messi vs Ibrahimovic då samtliga spanjorer pluggar och är bosatta i Barcelona. Vi kom fram till en kompromiss och sa att de båda är lika bra.
Så vår resa, torsdag till tisdag var alldeles lagom, men visst hade vi kunnat stanna ett par dagar till. Vi bestämde att snarast åka till Taiwans eget Hawaii (Penghu-öarna) som är ett par öar mellan Kina och Taiwan, vilka ska vara fantastiskt vackra och vågor att fortsätta min surfingbana på.

Mattävling - #1

2009-04-21T12:29:00.016+08:00

Ett nytt moment införs på bloggen!

Bampara! Vi har en vinnare: Klara. Kika i din brevlåda snart - ett vykort är på väg.

Rätt svar var: Grodfot. Alla ni som låg och vred er i er anletes svett och hade svaret på tungan. Frukta icke, det kommer fler möjligheter!

Ledtråd inlagd i inlägget. Var inte blyga att posta förslag - Taiwanesen äter det mesta så svaret kan inte bli helt fel.

Ledtråd: Finnes i sydeuropiskt land, men det är varken escargots eller foie gras.

Gissa maten - reglerna är enkla. Vi postar en bild på en maträtt, ni gissar vad det är i kommentarfältet nedanför. Den som gissar rätt får ett dedikerat vykort tillägnat sig vilket bör komma på posten inom två veckor efter ett korrekt utfärdat svar. Adress och eventuella vyönskemål tas antingen i kommentarfältet eller via mail.

Första frågan: Vilken del av vilket djur är det som är beläget närmst mina pinnar?

Ev. Vinstskatt betalas av vinnaren

Mahjonginlärning

2009-04-21T12:09:00.005+08:00

Söndagen var Mahjongdagen. Vi skulle lära oss att spela detta klassiska spel, något som alla Taiwaneser kan, men inte alla bemästrar. Det gäller att ha tålamod och vara uppmärksam. Till skillnad från de västerländska datorspelsvarianterna så är detta ingenting som man drar igenom en trött måndagskväll. Ett spel tar mellan 8a och 12 timmar - om man spelar färdigt. Vi spelade inte färdigt utan nöjde oss med 4 timmar ungefär. Spelandet ägde rum med Karen, en tjej som var utbytesstudent i borås och med Gina samt deras klasskompisar.

Ni som spelat Mahjong datorledes kommer känna igen brickorna - och till viss del ihopparningsmomentet men förutom detta är ingenting likt. Att förklara hur detta spelas skulle nog ta en eftermiddag via detta media utan kika HÄR för närmare information:

Spelplanen sett från min vy

Ett mycket viktigt moment är attityd. Det gäller att ha en viss attityd när man spelar. I mitten är den så kallade "källan" med delar av den från början skyddande "muren" runt om. Angående attityd så kan man inte bara kasta in "stenarna" (rektanglarna med olika tecken på) uddlöst, utan det måste vara relaterat till hur man känner inför aktuell sten. Spännande.

Efter våra fyra timmars spel och fem rundor avklarade, av 16 totalt, bestämde vi oss för att det var nog för idag, att vi var hungriga och att vi således skulle äta. En lokalfiskrestaurang fick bli målet där alla möjliga sorters maträtter beställdes in i Taiwanesisk anda. Det där med tapas - hur spanskt är det egentligen...

Det kan aldrig bli för många matbilder.

Vårat sköna Mahjongspelargäng

Banciao FC

2009-04-19T12:56:00.004+08:00

Ibland saknar vi svunna saker, människor och företeelser eller som i detta fall bollsporter. Något som vi däremot kan råda viss bot på. Vi köpte oss en fotboll och gick ner till den lokala parken för att visa the locals hur boll ska spelas!
(Elias kände sig dock "lite stel" och deltog inte)

"Okej, nu kör vi! Har du kameran laddad? säkert?! Blinka inte!"

En barnfamilj blir mycket imponerad av min klack-till-bröst kombo

Gustaf visar mer än gärna den så kallade Zlatan upptagningen men publiken är i detta fall svårflörtad

Pandajakt på TTRI

2009-04-18T12:25:00.008+08:00

Man kan säga att blogginläggen är omvänt proportionerligt mot antalet aktiviteter vi gör. Desto mer saker vi gör - desto färre blogginlägg blir det av någon anledning. Jag tror att tidsaspekten har ett finger med i spelet.

I alla händelser så har vi gjort en del saker sedan senast och detta inlägg behandlar mycket kort ett besök på TTRI (Taiwan Textile Research Institute).

Den 10onde april hade ett besök till TTRI arrangerats. Det är en testanläggning för textilier, dit små och medelstora företag skickar prover för att få dessa kvalitetstestade.
Hela gruppen vi läser Fashion Fundamentals med var där, ungefär 70 stycken Taiwaneser vilket gjorde att mandarin var det självklara film och presentationsspråket. Så vi satt i ungefär 30 minuter och kikade på filmen som flöt förbi och försökte se om vi kunde urskilja orden vi kan: tack, är, student, billigt, dyr, check. Spännande att se ändå faktiskt, ackopanjerat med lite klassisk musik flög det runt bilder på textilier av mer teknisk karaktär.
Som alla textilinstitut vi besökt tidigare är alla mycket fashinerade av den här tekniska textilen - textil med olika egenskaper inbyggda. För det är det som är framtiden.
Det skapades en liten grupp med oss svenskar och lite taiwaneser som ville ha guidningen på engelska och vi gick till hissarna för att åka uppåt i byggnaden. Vår guide hade med sig en mycket spännande påse med små handukspandor som stack upp - ohh, vad kan det vara. Guiden var inte sen med att förklara att hon skulle ställa lite frågor och till allas förtjusning skulle det delas ut pandor till de som svarade rätt.

Jag låter nedanliggande bild tala för sig själv... (det är alltså min dator)

Vi fick en mycket bra guidning på allt från konduktiva textiltavlor vilka extraknäckte som element till Pantoneskalan vilken Viktor fattade starkt tycke för. Vidare fick vi se hur deras testinstrument ser ut och hur de fungerade samt hur de använder värmekameror för att registrera hur bra textilen isolerar.

Viktor myser med Pantoneskalan

Tseng, Shang-de (killen i den vita rocken) visar stolt upp sina mätinstrument.

Senare på kvällen var det dax för den svenska restaurangen och invigning av någon nyöppnad klubb! En mycket bra avslutning på en lärorik dag.

Mid-termtest

2009-04-15T12:27:00.004+08:00

Lägenheten är strålande fräsch. Soporna är i en prydlig hög vid dörren och golvet är sopat, borden avtorkade. Det är inte bara det faktum att idag är hyresbetalardag och vår landlord kommer.

ohh- hon kom nu... och hon hade med sig cup cakes till oss. En sådan sötnos. Tog våra pengar, bjöd in oss till yi lan - där hon bor nu och sa att hon hade köpt bil så hon kunde köra runt och visa oss massa ställen där.

Men det är också städat eftersom idag är mid-termtestdag. Som alla vet är allting väldigt intressant innan en tenta, städning inkluderat.

Lyckönskningar tas gladeligen emot i kommentarfältet nedanför!

NHL-bataljen

2009-04-12T13:44:00.006+08:00

"Det är ni som skall komma till mej"

- Gustaf, proklamerar hur NHL utmaningarna skall gå till nu när han har vunnit två matcher i rad.

Bättre sent än aldrig

2009-04-11T23:42:00.009+08:00

För att markera och inte glömma bort att resan till Rui Feng inte enbart bestod utav en utan två dagar så kommer här en kort back-office-briefing om vad som egentligen hände denna dag två:

Gustaf hittade en ny kompis i väntan på tåget
kortvarig vänskap

Först en snabbis in på ett tehus i Japansk stil där en av Taiwans största artister: Jay, minsann har spelat in en musikvideo -vilket han verkar ha gjort på mer eller mindre alla platser i Taiwan. Jättemysigt ställe verkligen. Såklart beställde vi in alla hälsobringande teer de hade: mot magen, mot halsen, mot lungorna. Alltså inte mot det utan, för magen, för halsen och för lungorna - ni fattar. Lees schema var minutiöst planerat och det ante oss att vi senare således skulle bli försenade till tåget vi enligt planen skulle åka med.

Detta är fördelen med att inte ha schema, man kan inte bli försenad. Men som den gode reseplanerare Lee är sågs enbart fördelar med denna schemaförödelse och detta kastades snabbt om till följande:

Tehus nära tågstationen, men ändå lite för långt bort.
Tågresan a 10 min byttes ut mot 30 min till fots till:
Jiu Fen - Varför korvätning stod inplanerat på denna destination förstod ingen och efter vissa protester blev det nudelsoppa istället. Enligt alla guidböcker skall man i Jiu Fen, förutom att beundra den lilla Taiwaneiska byn ägna sig åt ballongallonguppskjutning eller "lanterns" som de kallas. Man skriver önskningar på en ballong av ett tunnt pappersliknande material som är 2x1 meter ungefär, sätter ett ljus under, låter ballongen segla iväg uppåt och väntar på att önskningarna skall slå in. En väldigt traditionell Taiwanesiska ritual av vilken Jiu Fen är navet i.
Den inplanerade tågresan från Jiu Fen mot Keelungs nattmarknad omredigerades till en annan nattmarknad i utkanten av Taipei där vi senare kunde ta MRTn hem. Victor vek dock av innan nattmarknaden på grund av trötthet men jag och Gustaf gjorde matstånden osäkra.

Det idylliska Jiu Fen

Ballonguppskjutning

Som en liten aptitretare på ett kommande matinlägg:
kycklingtass

Maat

2009-04-10T19:22:00.002+08:00

Nu är vi på g att åka in mot staden och besöka en svensk restaurang faktiskt. Väldigt spännande. Tjejen jag pratade med för att boka bord kunde i alla fall säga "hej då" - det är alltid något!

Je t'aime... moi non plus

2009-04-09T00:43:00.010+08:00

En fin liten vana undertecknad och Gustaf fått, ty Elias tål inte drycken, är att besöka ett mysigt litet kaffehus vid skolan efter lunch, innan lektion. Ägaren må ge sken av en viss sävlighet men liksom att boken ej bör dömas av omslaget vore det fatalt att tvivla på denne kaffe konnässörs förmågor bakom rosterimaskinen. Denna maskin är också det första vi ser när vi äntrar Black-bar Café. The Café Roaster som är namnet på vår oas. Priserna här är också minst sagt humana, i vilket fall för konsumenterna, en kopp svart eller med värmd mjölk kostar motsvarande 8,5 kr.

Medan vi sitter inne i lokalen bland Jane Birkin och stora säckar på golvet med kaffebönor börjar ett mycket kraftigt regn slå ner i plåttaket utanför.

Världen krymper och mysfaktorn ökar. Vi flyttar oss lite närmare varandra på bänken dricker ur det sista varma kaffet och rör oss in mot campusområdet för 3 timmar innovationmgmt med professor Antony.

Bland fiskmunnar och regnblöt asfalt.

2009-04-06T22:57:00.012+08:00

Efter helgens sviter kände vi på söndagen att det var dax för en ordentlig frukost/middag. Victor och jag hade tidigare under veckan varit på en lokal fiskrestaurang a'la Taiwanesisk lantortsstandardsstuk. Mycket god fisk - för att vara fisk kan de inte misstas, hela kommer de in, med munen öppen och insjunkna ögon. Men sannerligen gott är det.

Vi tog med oss vår vän Taiwanesiska vän Gina som denna gång kunde översätta. Jag och Victor hade lite problem att göra oss förstådda förra gången eftersom vi i princip bara kan säga: kött, fisk, ja, tack, varsågod, nej och god natt på kinseiska. Så vi hade inte så mycket att välja på då, men nu fick vi tillgång till en helt ny värld!

Efter att Gustaf, av någon anledning, fått en synnerligen suspekt invit via ett kinesiskt ordspråk förmedlat av en Taiwanesisk söndagsalkoholist från bordet mitt emot började vi modigt beställa.

Stekta nudlar
Vitlöksstekt sötpotatisblast
Vitlöksbrynt vitkål
Gudomliga räkor i en mustig sås
En helstekt okänd vit fisk
En helstekt okänd vit fisk i sötsur annanassås
En ångkokad okänd plattfisk med stor mun i god sås med ingefär

Till detta självfallet ris i oändlig vrede och soja + wasabi, men även en äppelciderdrick som vi starkt fattade tycke för. Lite som avslagen herrljungacider, fast sötare. Perfekt för en söndagseftermiddag.

Den Taiwanesiska Cidern

En delikat söndagsbrunch

Vårt leksinne tittar fram

Kalaset gick på 340 TWD = 85SEK ungefär. Men vi har konsensus här om att vi kan ha blivit övertaxerade då fisken vi hade förra gången kostade 150 TWD, nu plötsligt kostade 300. Det regnade när vi gick hem för att spela NHL, Victor var av någon anledning dock fortfarande hungrig så de gyllende bågarna fick sig ett besök. Victor åt MacDonalds, vi tittade på Heroes. Regnet piskade utanför. Mysigt.

Kamerajakt!

2009-04-04T13:42:00.001+08:00

Idag skall vi ut en snabbis i vårsolen och kika på lite kameror. Gustaf är het aspirant, Victor lite ljummen och min kära far har även han intresserat sig för de Taiwanesiska kameraalternativen. Så, vi får se vad vi kommer hem med.

Festfixeri

2009-04-04T13:24:00.001+08:00

Igår kikade vi på lite lokaler att ha en Cheap Monday fest i tillsammans med en lokal CM-försäljare vid namn Joe. Vi kontaktade honom innan vi skulle till Hong Kong tidigare för att berätta om våra planer.

Detta resulterade i att vi har, om det går vår väg, bestämt att ha en fest någon gång i slutet maj/ början juni med Cheap Monday som centrum. Så vi spenderade eftermiddagen med att kika på en sjysst lokal att ha festen i. Inte för lite och inte för stor. Joe kände till ett gammalt industriområde som hade passat fint så det var där vi fördrev tiden med att kika runt. Vi hittade en lokal som förhoppningsvis är helt gjuten men dessvärre hade dom som visade runt oss inte med sig nyckeln dit utan när vi kom hem igen så kikade vi på nätet hur lokalen såg ut.

I sådan miljö är festen tänkt att äga rum

Hemma igen ja, då hade Joe sagt att han ville bjuda oss på middag, han äger en restaurang också, vilket vi mycket glatt tackade ja till. Soul Food heter restaurangen och har en fransk inrikting.

Klockan 6 när vi var tillbaka började vi med varsin öl och lite friterad ost samt pommes under tiden vi kikade på bilderna över lokalen och samtidigt styrde lite planer för festen. Detta följdes senare upp med förätter: esqargout i vitlökssmör, en svampsallad av sallad och olika svampar med bacon, bröd med oliver samt stekta räkor. Till detta lite mer öl och senare en flaska gott rödvin. Kvällen lunkade på och förrätterna följdes upp med en ljuvlig paella, en utmärkt biff, en pastagratäng samt en utomordentlig laxpasta. Delikat. Efterrättsvis fick vi in en banankaka, äppelpaj, båda bakade på plats och creme caramelle. Efter att vi konsumerat en andra flaska vin och druckit en liten brandy hämtade Joe stolt en flaska Ouzo, mycket svårt att få tag på i Taiwan deklarerade han stolt. Även den tog slut, och en mycket trevlig kväll var till enda vid 12-tiden ungefär. Taxi hem.

Festfixargänget

Norra-delen-av-Taiwan-utflykt

2009-04-03T11:33:00.001+08:00

De senaste två dagarna har det varit ungefär så kallt så det hängt istappar från näsorna på oss och vi sett pingviner vid landsvägen... runt 13 grader passade Taiwan på att bjuda oss när vi skulle åka iväg på en liten utflykt. Tack.
Med en del för lite kläder på oss hade vår kompis Lee frågat om vi ville åka iväg för att se lite mer av norra delarna av Taiwan. Ohh, spännande, självklart ville vi det. Så i Onsdags packade vi den mest gjutna ryggsäcken ever - kånken - full för att sedan ge oss iväg tillsammans med Lee och två av hennes kompisar.
Lee är en mycket planerad person så de två kompisarna var bestyckade med var sitt exemplar av det två A4-sidor långa schemat vilket förtäljde vilka tider vi skulle åka var och vad vi skulle göra där. Utan att ange tiderna såg det ut så här:

Ruifeng - Första anhalten eftersom tåget vi tagit från Taipei Main Station stannade här. Dock inmundigade vi enbart en lunch här, nudlar, från ett traditionellt Taiwanesiskt gatukök. Runt åtta kronor. Härifrån hade Lee ordnat så att en taxi kom och hämtade oss för att ta oss till det inbokade Bed & Breakfaststället. Tydligen ingick Taxin i avgiften för b&b-stället, smidigt!

Jiou Fen - Bergsbyn där vårt övernattningsställe låg. Hit skulle vi bara för att lämna av packningen för att knalla iväg till bussen vilken skulle ta oss till:

Jin Gua Shin - Jin betyder guld på mandarin. Detta var en gammal guldbrytarstad, känd för sitt rena guld. Man lade ner verksamheten för 20 år sedan ungefär men för 50 år sedan var det mest aktivit, precis efter att Taiwan Mining Company hade tagit över efter de tidigare japanerna som ockuperat Taiwan. Det var främst Guldmuseet som stod på agendan. Jättefint här verkligen, allting kretsade inte kring en byggnad med massa föremål i man skulle se, även om det såklart fanns en sådan, utan det mest intressanta var egentligen att se hur området såg ut, gå in i gruvschaktet. Spännande.

Hela gänget i schnygga hattar på väg in i gruvan

Självklart fanns det även ett hus med grejer man skulle se i.

Någon viskade att detta var: VÄRLDENS STÖRSTA GULDKLUMP

Värde efter lite snabb (ehh) huvudräkning: 6 milljoner ungefär

Jin Gua Shin - Guldmuseet var avklarat, men det skulle finnas något mer... Ett hav som var speciellt eftersom det var et ställe där en grön och en blå färg möttes, lite av Taiwans skagen kom vi fram till att det måste vara. Och folk cyklar ju som tokar för att se vågor mötas, borde inte färger vara snäppet vassare? Dock, eftersom vi i detta läge knappt kunde känna våra fötter, fingrarna var trögstyrda och hjärnaktiviteten hade gått ner i dvala känndes det naturligt att hoppa över detta när vi fick nys om att det tog 40 minuter att gå över en bergskam, och inte 10 min i nedförsbacke. Så tillbaks till:

Ett Japanskt tempel uppe på en platå ovanför gruvorna.

Jiou Feng - Alltså staden där vårt B&B låg. På agendan stod vandring i den äldre delen av stand och sedan mat. Så vi vandrade runt mellan alla de Taiwanesiska specialliteterna.

Man skäms egentligen när man säger att man är från Sverige och börjar prata mat. För den naturliga från för hela Taiwanesiska befolkningen som är mycket intresserade av olika typer av mat är vilka maträtter vi har som är speciella för Sverige. Jahopp, bullar av kött och potatis. Jävligt spännande. För vad har vi för mat som vi kan kalla vår egen, om nu kriteriet även är att folk faktiskt äter den. Med andra ord går pitepalt och dylikt fetbort. Då är det enbart köttbullar och sill som kan kvalificera sig som svensk mat. Och vi som lovat att ha en Svensk middag, spännande - varsågod en bulle kött och njut nu ordentligt av knäckebrödet med sillen på. I Taiwan däremot har i princip varenda stad eller by en egen speciallitet. Antingen ett bakverk eller ett tillagningssätt på en måltid. De kör mycket med smårätter här som alla plockar av, med andra ord, tapas fast byt ut nachosarna med ost och oliverna mot kalla kycklingben och stekta dumplings. Vissa i sällskapet uppskattar detta mer än andra, Taiwaneserna undantagna då de älskar det.

Jiou Feng -Det hade börjat dugga nu efter maten så det var upp till B&Bn för att spela lite kort, kika på utsikten och sedan sova. Det kändes som en mildare istid vid den här tidpunkten, som i filmen Ice Age precis innan det blir kallt på riktigt, fortfarande askallt men inte dödskallt. De har nämligen inte några värmeelement här, bara AC med kylförmåga. Vi spelade lite kort, de lärde oss några riktigt vassa korttrick och spel. Vi fick nudlar av värden, allting var så bra som det kan vara! Sedan var vi trötta och lade oss, en dag imorgon också!

Victor filurar under täcket och Gustaf spelar svår.

Hong Kong del II

2009-03-31T21:48:00.000+08:00

Hong Kong del II kommer till största delen låta bilderna tala sitt tydliga språk.

I punktformat kommer 5 dagars visiten sammanfattas.

Promenerandes beskåda och utforska de olika delarna av staden. Vi hade fantastiskt fint väder hela vistelsen, vilket leder oss automatiskt till kommande punkt...

Victorias Peak var ett självklart val i detta väder som beskrivs i punkten ovan. Fantastisk utsikt och hur mysigt som helst att åka bergbanan upp! Lunch (snäppet dyrare) intogs även här.

Båt från Hong Kong-öns sida till ön Lamma som är känt för alla fisk och skaldjurs restauranger. Efter promenad bland blommor och fin natur slog vi oss ner vid en av dessa restauranger med välfyllda akvarium, så det var bara att peka och välja vad vi ville ha! Hummer, räkor, musslor, fisk, bläckfisk, grönsaker... mmmmm SÅ GOTT!!

Via tunnelbana och buss hade vi bestämt (någon av oss hade bestämt...) att vi skulle beskåda, håll i er nu, VÄRLDENS STÖRSTA UTOMHUS SITTANDES BUDDHA. Jag repeterar: VÄRLDENS STÖRSTA UTOMHUS SITTANDES BUDDHA. Längs snirklande serpentinvägar och 200 trappsteg nådde vi vårt mål. Vill man inte se VÄRLDENS STÖRSTA UTOMHUS SITTANDES BUDDHA på så nära håll, ser man den faktiskt på vänster sida, snett bakåt, när man lyfter från Hong Kongs flygplats. I samma område fann vi även "Wisdom Path". 38 st stora träpelare i formation med olika budskap på.

Nattmarknader med obligatorisk prutning i nästan oförskämd klass. Någon av oss sägs ha förstört ett äktenskap på grund av detta, en annan av oss prutade ner ett "nagelsax-kit med fin tillhörande väska" från 200 till 40. En tredje av oss tog på sina gröna spenderar byxor (bokstavligen) och höll på att shoppa loss så till vida att personen var tvungen att köpa en stor reseväska för att lyckas få med sig allt hem.

Upptäcka ett nytt märke "Luois Wuitton", kommer snart till den Svenska marknaden.

McDonalds blev välbesökt på grund av restaurangens gästfrihet och servicekänsla. Eller var det för att det var billigt och bekvämt...

Med andra ord, de tre pojkarna från Textilhögskolan i Borås hade mycket trevligt ihop!

Victorias Peak

Leksinnet tittar fram då o då

Det gamla klocktornet

Underbar mat på Lamma

Trapporna upp till Buddhan

Victor sitter o filurar vid "Wisdom Path"

Buddha i egen hög person

Elias och en ko. Skulle kunna vara hemma i Tuve, men icke.

Helgen skördar offer

2009-03-31T12:51:00.000+08:00

Pandajakt

2009-03-26T13:00:00.000+08:00

Vi gör lite utflykter nu och då här. Någonting som i princip alla Taiwaneser tycker om är pandor. De är som sill är för västkusten och alger är för östkusten. Alla pratar om dem och höjer dem till skyarna för att vara så himla mysgosiga nallebjörnar. Wow, det här måste vi undersöka - vad är det egentligen för mystik kring dessa djur. Vari ligger magin som gör att människor offentligt kan ha på sej mössor med pandaöron utan att visa ett uns till skam. Så, fredag var pandadag.

Då Victor var upptagen med annat satte sig jag och Gustaf på den bruna linjen mot Taipei Zoo med förväntningarna uppe i stratosfären.

Den bruna linjen var väldigt trevlig. Dels så är vagnarna mindre och lite mer gemytliga, ut över detta så går den mestadels ovan jord vilket gör att överblicken blir bättre om var man åker och hur man åker. Mycket trevligt. Väl framme vid ändstationen var det bara att följa folkströmmen, betala biljetten för vilken vi, efter att ha övertygat kinesen i biljettluckan om att vi var studenter, fick dega upp 30 NTs (8.50sek) och stiga på. Att dömma av områdeskartan var zoot närmast enormt för att ligga i så nära anslutning till staden. Sett som en rektangel var de vertikalt var det 1+ kilometer och horisontellt 600+ meter.

Som femåringar på Liseberg började vi springa, eh, nåja, mot pandaområdet. Vi passerade sockervaddsstånd i pandaform, matstånd i pandaform och pandamerchendisers i pandaform. Nu skulle pandorna få visa vad dom gick för!

Den ringlande Pandakön

Längst bak i pandakön ställde vi oss, tydligen var pandorna inne idag för det var ingen uppståndelse kring utehägnet. Fastän kön ringlade lång gick det förvånantsvärt snabbt frammåt. Det var här vi började ana oråd. Kön ringlade förbi lite "snälla var tyst" skyltar, folk skrek av förtjusning. ohh, spännande, spännande. Vi hade nu avancerat i kön; en ramp vilken ledde upp mot glasinhängnader stod vi på, runt en krök bara och pandorna skulle vara jämte oss, redo att fotoposa Marilyn Monroe blek av avundsjuka.

Ja! nu var vi framme... var är pandorna! ehh, var är pandorna... Ja, jag ser två livlösa degklumpar, men var är pandorna!
- Move on! hör vi, det är vakterna som är anställda för att få kön att ringla som tycker att jag och Gustaf är på tok för tröga. Men, hallå, sovande bortvända pandor kallar inte jag valuta för mina 8.50! Med svansen mellan benen, snuvade på konfekten och med blanka ögon lunkade vi vidare. Dom har ju i alla fall reptiler, Gustafs favvo, på zooet också.

Världens, kanske, tröttaste pandor.
1 bambuskott av 5 möjliga

Men bortsett från pandafadäsen var det ett mycket trevligt zoo, många olika djur från jordens alla hörn, inget för litet eller stort.

Vi hittade:

En kaxig apa

- Can I take one photo with you?
- No, no!
- Thank you!

En nöjd flodhäst

Så efter att vi vandrat igenom hela zoot vilket tog några timmar kom vi fram till terrariehuset.

Stängt.

Intermission - Chopstick Aid

2009-03-24T12:31:00.000+08:00

Victor har länge klagat på pinnarna, även om hans teknik har ökat med astronomiska mått sedan vi anlände, sken han fortfarande upp som en sol när jag visade honom följande koncept från den Tjeckiska designern Jaroslav Kucera.

Chopstick Aid är namnet på produkten och konverterar chopsticks till gaffel mycket smidigt.

thedw.us

2009-03-24T11:42:00.000+08:00

Hong Kong del I

Vi anlände Hong Kong på torsdagens kvällning. Konturerna från staden skiljde sig något från Taipei med betydligt mer skyskrapor samt att staden är omgärdad av vatten.

Som vi nämnt tidigare hade vi bestämt möte med Raphael Wong, ansvarig för den "hubb" Cheap Monday använder sig av i Asien. Företaget bistår med hjälp och kunskap till företag inom den textilia sfären med att hitta producenter och fabriker. Raphaels "know-how" på denna biten kändes gedigen och vi hade ett mycket intressant samtal där frågor som hur deras "back-office" arbetade, vilka "trade-offs" man gjort samt hur man arbetar tillsammans med Cheap Monday. Ända sedan vi startade med vårt arbete i höstas, med fokus på Weekday och Cheap Mondays internationella bana, har vi varit nyfikna på denna "hubb" som Adam Friberg pratade om då vi hade möte med honom. Därför kändes det otroligt kul och lärorikt att med hjälp av vårt intresserande, drivkraft, nyfikenhet (kalla det vad man vill) befinna oss på denna "hubb" i Hong Kong. Vi blev visade runt i lokalerna och han visade även deras säljrum med jeans i MÄNGDER! Kan avslöja att vi tre sitter på första-hands-information då vi redan vet kommande mode gällande jeansen framöver, iaf på Cheap Monday.

Victor trivdes bland alla smala stuprörs jeans

Victor synar sömmarna, Gustaf nickar i samförstånd

Gustaf Nygren, Victor Olsson, Elias Arvidsson, Raphael Wong

Imorgon bär det av till Hong Kong

2009-03-12T00:29:00.000+08:00

Ja, det är fullt upp här. Jag skall inte säga att vi blir överösta med förtyngande arbete i skolan. Men tillsammans med de 6h mandarin vi har i veckan så blir det en lagom börda vilken gör att vi hinner med små utflykter och uppdrag.

Erkänna får jag nog göra: det är delvis på grund av föregående inlägg bloggen har fått stå lite i skymundan. Men däremot så är det numera fruktansvärt jämnt på NHL 09, nagelbitarrysare utspelas så gott som varje kväll.

För att sammanfatta livet här så trivs jag verkligen som en fisk i ett av det mysigaste av hav. Maten är oftast väldigt god och pinnätandet gör det roligare på något sätt, kniven och gaffeln är det ingen utmaning att äta med på samma sätt. Skolan är som sagt perfekt nivå mellan kunskapsinhämtning och ledighet, jag kan tillägga att jag iof hade förväntningar på det som var nere vid knäna. Så att jag lär mig saker här är bara ett plus.

Vi i hushållet arbetade tillsammans med lite projektarbeten i Sverige, bland annat ett där vi analyserade Weekdays internationella verksamhet och hur de gått till väga under sin expansion utomlands. Eftersom vi alla tre skulle hit var det naturligt att tänka på Taiwan och Weekday. Så för att göra en längre historia kortare så är sammanfattningen att vi här har snackat med ägaren av butikskedjan som har Cheap Monday som sitt huvudmärke. Detta tänkte vi var bra att göra eftersom vi fixat ett möte med en kille i Hong Kong som är ansvarig för Weekday Brands ABs Asienverksamhet. Detta skall ske på fredag.

Så imorgon bär det av till Hong Kong! Hoppas det är kul där.

Under tiden sedan förra inlägget har vi hittat:

En glad hund och en gladare Elias.

Massa kineser... igen

Lite hot pot-mat

Ibland säger bilder mer än 1000 ord.

2009-03-01T14:57:00.000+08:00

Helgen i Taichung

2009-02-26T23:06:00.000+08:00

På lördagen tog jag, Victor och Elias snabbtåget (ca 295 km/h) till Taichung, beläget i mellersta delarna av ön. Vi var ditbjudna av Flora som mer än gärna ville visa oss sina hemtrakter. I vårt följe befann sig även Taiwaneserna Iris och Ariel som vi bekantat oss med då de också studerat tillsammans med Flora i Borås. Taichung som är Taiwans tredje största stad, visade sig från sin bästa sida med soligt men inte alltför varmt. Flora hade gjort ett minutiöst schema till oss, så vi inte skulle missa något samt att ingen tid gick till spillo. Vi gick en runda på stan, åt en sorts geléaktig soppa med smak av grönt te, drack papaya-milkshake (förutom Victor som körde en riktig kostnyttig gulabönor milkshake...) besökte "art street" där vi gick i små mysiga butiker, besökte ett Universitetsområde lika stort som Borås kommun med en fantastisk fauna och blommor i härliga färger, och avslutade dagen med nattmarknaden! Även denna av större kaliber med allt man tänkas kan! Alla intryck i form av dofter, människor, scootrar, blinkande skyltar, megafoner som basunerar ut diverse budskap, bilar som tutar... Och mitt i allt detta, tre ljusa killar som är huvudet längre än de flesta! Vi tappar inte bort varandra i alla fall.

Bland annat provade vi på den inhemska "korv med bröd", som innebär att brödet är utbytt mot ett rispaket, samt glacerade majskolvar. På bilden nedan kan man ana de vita "ris-bröden" som snittades upp och fylldes med olika tillbehör, korven inte att glömma. Elias väntar ivrigt på sin tur.

Dagen var inte slut än... Avslutnigsvis ville Flora & Co ta med oss upp på höjderna runt Taichung för att beskåda denna stad "by night" och "from the top". Vi fick en fin upplevelse tillsammans där samtliga stod och njöt av utsikten och den ljumma nattens svaga vindpustar. Därav begav vi oss till vårt hotell för en god natts sömn.

Efter en god natts sömn och välbehövlig vila var vi redo för söndagen. Vad hade Flora på schemat idag? Frukost på Starbucks med frappuccino och fylld giffel kanske? Ohja!

National Taiwan Museum of Fine Arts är ett av de bästa museumen i Taiwan och det instämmer vi helt i! En utställning om och med kinesiska tecken målade på stora dukar, gjorde att förmiddagen snabbt tog slut. Vackert och väldigt rogivande var det att låta sig insupas i den Kinesiska konstens korridorer. Gratis inträde dessutom.

Lunch intogs på "Hakka". Och för att ge en liten kort historisk brief om "Hakka", så är det ett folkslag som immigrerade från Kina på 1600-talet. Taiwans befolkning består nu av 10-15% av detta folkslag. (Om mer info önskas, var vänlig ta kontakt med undertecknad.)

God mat, lite mer kryddig och distinkt jämfört med det Taiwanesiska köket. Runt 80 kr/pers blev det för många olika rätter och dricka.

Sen kommer vi till vårt egentliga syfte med denna resan...

Flora hade tidigare berättat för oss om sin pappa som ska vara något av en "te-connaisseur" gällande Kinesiskt te. Så in i bilen och 50 minuter senare var vi hemma hos Flora och hennes familj. Pappan hade nog väntat ivrigt på oss nordbor! Med stor entusiasm visade han oss sin te-station, strategiskt belägen bredvid hans plats i soffan. Nära och bra. Sen mixtrade han och fixade, sköljde koppar, bytte vatten, plockade fram annat te, silade te-vattnet... Med resultatet fantastiskt gott te. Sen att man dricker ur små söta koppar gör inte saken sämre! Uppskattningsvis blev det 20-30 koppar... Till detta knapprade vi färsk stjärnfrukt och apelsiner. Mumma för själen! Observera pappan till vänster och en skymtande te-station bredvid honom. Även Floras farfar syns på bild.

Med lika stor entusiasm stod där vipps vars ett snappsglas framme och vi började ana oråd... Vad ska nu hända? Pappan försvann för ett ögonblick och kom tillbaka med något som inte såg ut som te... Sake. Hemmaproducerat risvin. 65% starkt.

"Ta seden dit man kommer", kändes relevant i detta fallet. Efter två stycken "nubbar" brände det friskt i mun, hals, strupe och mage. Men med en god smak bör tilläggas! Vi fick även tillfället att smaka plommonsprit och örtsprit. Väldigt trevligt var det att hälsa på och chansen att få se hur ett vanligt hem utanför stadskärnan ser ut. Vi var dessutom välkomna tillbaka!

Snabbtåget tog oss hem igen och vi anlände Banciao City runt midnatt! En väldigt trevlig och givande helg var det, mycket tack vare Floras generositet och stora kunnande om väldigt mycket!

Vi hittade denna dag:

Ett glatt gäng i vårsolen!

Victor med en god kaka framför ett kapell.

En vacker fasad.

Video Games Live

2009-02-25T13:14:00.000+08:00

Fredagsfortsättning

Ja, det kan betäcknas som nördigt när man skiner upp av att se en skylt innan ett museumbesök som annonserar att det ikväll är en gratiskonsert. Inte vilken gratiskonsert som helst utan akustiskt framförd tv-spelsmusik. Framträdanden som titelmusiken till Supermario på piano, Zelda på blåsinstrument och Final Fantasy av helorkester stod på agendan. Detta kunde jag inte missa. Dock var mina två vapendragare inte lika på den helgjutna idén att dra och kolla på detta utan de förberedde sig på bästa sätt inför den kommande kvällen.

Den lite smånördiga titelskärmen.

Dock så behövde jag inte oroa mej för att vara ensam där. Det var en munter skara på ett par tusen personer som gjorde mej sällskap i tv-spelsskenet. Aldrig trodde jag att jag skulle få höra så rungande applåder som när första tonen togs i Supermario kavalkaden och det öronbedövande vrålet som utbrast när värden utannonserade att detta skulle vara första gången titelmusiken till Starcraft 2 spelades. För att inte tala om World of Warcraft-stycket...

Jag bakom kameran och 1000+ kineser framför.

På fredag är det kyck...sashimi

2009-02-23T19:37:00.000+08:00

En aningen sen fredagssammanfattning:

Med en av de taiwanesiska utbytesstudenterna hade vi planerat en randez-vous. Så, fredagen var inplanerad för detta. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat på någon som är så otroligt påläst och kunnig med en hel encyklopedia som spann. Detta kombinerat med hennes otroliga lust att berätta och förklara hur samt varför olika företeelser existerar på det sätt de gör har format grunden för hennes personlighet. Otroligt spännande, en helt privat guide i ett nytt land, kan det bli bättre. Så, med detta i ryggen ville vi verkligen träffa henne.

Så, fredagen var Floradagen. Vi skulle ses vid 13-tiden för att käka lunch, eller för oss frukost, på en restaurang i Ximen Ding-området som Flora sa var väldigt anrik och ett lokalt häng för äldre personer. Dock kunde Gustaf inte följa med eftersom han ville se hur Business Communication-kursen var på skolan så det var Jag och Victor som åkte till Ximen.

Efter att ha mött upp med Flora, hälsat på hennes syster och en till taiwanes som precis bytt namn från Gill till Valkyria, gått ett tag för att sedan bänka oss på restaurangen tog det inte lång stund förrän det var ett faktum; det var en superrestaurang, helt underbart många fat på bordet samtidigt med mat från havet på olika sätt. Den godaste Misosoppan hittils, tokfräsch sashimi (en typ av sushi fast med större fiskbitar, i det här fallet på en bädd av ris), stekt ris, omelett och en halv stekt fisk: delad i mitten på en träplatta, Victor fick stjärten, jag fick huvuddelen. Jag måste medge att det var med viss skepsis man angrep den med sina pinnar, men efter att ha krafsat bort skinnet smakade köttet riktigt gott. Så jag glufsade på här, tills det blev helt strävt i munnen, jag fick som en beläggning likt den man får när man druckit för mycket cola, allting kretsade kring att bara få ner vad det nu var så jag slapp smaken. Jag sträckte mej efter mitt te, tog en stor klunk brände sönder halsen men var fri från smakfängelset. Jag var i alla fall nöjd att jag höll god min. Cirka 1 minut senare säger Flora: akta er för en liten svart grej i fisken, det är levern... den är inte så god.

Den fräschaste frukosten som kanske någonsin skådat dagens ljus.

Sashimin i skålen till höger, stora bitar rå lax, tonfisk och lite andra fisksorter

Utsökt mat ackompanjerat av dito sällskap: Valkyria, Patricia och Flora

Efter att maten var inmundigad frågade Flora vad vi skulle göra resten av dagen och Taipei 101 sa vi stog på schemat för oss. Hennes syster erbjöd sig att ta oss dit och visa oss området vilket vi glatt tackade ja till. Vi kom överrens om att vi skulle åka hem till Flora under helgen, till Taichung och spana in den staden också.

Efter att ha kommit in till East area där 101 är beläget väntade jag, Victor och Patricia på den andra delen svenskar.

Svenskar invaderar Taipei

Första målet var sedan att fixa mat åt den del av gruppen som varit i skolan hela dagen. Det problemet löstes i bottenvåningen på 101 som totalt är 6 våningar, de resterande fem är helt knökat med butiker för de med lite fetare budget än CSN-finansierade plånböcker. Prada tränger in sig mellan Hermés, Gucci, Louis Vuitton osvosv. Så efter att ha avverkat dessa fem våningar trängde sig hungern på igen. Vilket löstes på följande sätt:

En asnöjd Gustaf med munnen full av glass och huvudet av ljuva sommartankar.

Två nördar, en cool kille och ett högt hus.

Vi hittade denna dag:

Världens näst högsta hus

En hög dreserade hundar. Gustaf gillade dem.

Ett glatt gäng iklädda världens kanske mest kristna skoluniform.

Tillägg till gårdagens topic.

2009-02-19T22:22:00.000+08:00

Eller så kan man hitta tre stycken sönderfräscha technoklockor:

100 NT/styck = 25 Sek/styckTechnoklockor mot technotäcke.

Armen tillhör Gustaf.

Täcket är även hans.

Första inlägget på plats i lägenheten

2009-02-17T11:34:00.000+08:00

Så, nu har vi stadgat oss i lägenheten lite mer ordentligt! En riktig toppenlägenhet: ca 70 m2, ett rum till oss var, ac i alla rum, kök, tvättmaskin, tv, bredband osv. Stället den ligger på heter Banciao city vilket tydligen räknas som suburb trots att det för oss är fruktansvärt centralt. Hyran ligger på 25000 Taiwandollar vilket är ca 6100:- i månaden med andra ord 2000:- i månaden/person vilket känns helt överkomligt med tanke på vad vi får: ca 6 min till bussen som tar oss till skolan och 6 min till MRTn, Xinpu-hållplatsen, vilken tar oss in till stan. Gjutet! Bussen tar kanske 15 min till skolan, helt ok också. Bostaden fixade vi dagen efter vi kom, skrev kontrakt osv men hon som äger lägenheten skulle städa osv så vi kunde flytta in först i lördags. Det kan vara en av de gulligaste hyresvärdarna någonsin, inför vår inflyttning köpte de sängar till var och en av oss, skrivbord, lite städprylar, lämnade wookpanna och allting man kan behöva! Skall man klaga på någonting så är det möjligtvis att sängarna är hårda som stenplattor och att det var lite oskönt att lämna ett halvdrucket juicepaket i kylen.

Tvålar vår hyresvärd gjort som vi fick när vi flyttade in.

En är bra för hyn, en för håret och en för huden.

Men, vår stora stöttepelare här är vår Taiwanesiske vän Gina, som har hjälpt oss med allting verkligen. Eftersom Taiwaneserna i regel inte kan någon engelska mer än hi och thank you har hennes hjälp varit guld värd! Inte minst med vår lägenhet. Vi fick även bo hos henne de två dagar vi inte bodde på hostel i resans begynnelse och tills vi flyttade in i vår egen lägenhet. En bit utanför centrala Taipei eftersom hennes föräldrar ville bo där luften var lite renare. Så uppe längs en bergssluttning i utkanten bor hon, helt fantastisk läge med en enorm utsikt över en del av Taipei.

Victor och Gustaf beundrade utsikten från Ginas Lägenhet

Gustaf och Victor inspekterar området kring Ginas boende

Vi hittade:

En larv som hängde i en tråd.

En fin blomma.

Ett övergivet hus vi därför var tvugna att gå in i.

Keep it Cool hemma!

Elias

I hamn

2009-02-09T20:28:00.001+08:00

Efter nära ett dygn på resande fot kom vi fram till ett solbadande Taipei i medelhavsklimat. Detta efter en flygfärd kantad av undernäring, osympatiska stolsgrannar och transferzooner. Redan i minibussen Fu jen så vänligen arrangerat åt oss slås vi av stadsstrukturen, likt en äldre sim city variant står stora komplex hus grannar med ödetomter, ruckelhus och risodlingar. Även inne i stadskärnan består dessa snäva kast.

Allt är inte fullt så billigt såsom vi intalat oss. Men kvällens medelklassmiddag gick på 50kr á och det är ju fullt överkommligt. Imorgon efter en förhoppningsvis snar mycket efterlängtad nattsömn står lägenhetsletande med vår Taiwanesiska vän Flora på schemat. Vi längtar alla till att reda oss med permanent inkvartering.